Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 18. 11
Anslag till follcslcoleseminøiricrna. (forts) skollärarinnor vid folkskoleseminariet i Falun, syntes denna linje böra indragas. Vad beträffade de övriga seminarierna syntes skäl tala för att seminarierna i Lund och Uppsala anordnades med enbart studentlinjer, det förra för kvinnliga elever och det senare för manliga. Seminarierna i Falun och Kalmar syntes liksom hittills böra avses för kvinnliga elever.
Det i herr Oscar Olssons reservation förordade yttrandet innebar bland annat, att den föreslagna intagningen vid det kvinnliga seminariet i Stockholm borde få anstå, att både män och kvinnor borde intagas vid seminarierna i Göteborg och Lund samt att en utredning rörande begränsning av seminarieorganisationen borde ske. Därvid syntes i första hand böra övervägas nedläggandet av enkelseminari-erna, men också böra beaktas vissa av Statskontoret framförda synpunkter beträffande seminarierna i Stockholm och Falun. Skäl syntes också tala för att seminarierna i Lund och Uppsala ordnades med enbart studentlinjer.
Herr Magnusson, Karl: Herr talman! Då jag inom utskottet tillhör reservanterna, skall jag be att få yttra några ord i anslutning till -den av mig avgivna reservationen.
När det gäller omfattningen av intagningen av nya elever i folkskoleseminarierna, råder enighet mellan såväl Kungl. Maj:t som statsutskottets majoritet och de reservanter, till vilka jag hör. Däremot har utskottet, reservanterna inbegripna, förklarat sig icke berett att ansluta sig till departementschefens yttrande om skälen för ökat utrymme åt utbildningen på studentlinjen. Det är framför allt folkskolans egna lärare, särskilt de manliga, som icke endast framfört krav på en ökning av de tvååriga kursernas antal på bekostnad av de fyraårigas, utan också på slopandet av samtliga landsortsseminarier och förläggning av lärarutbildningen till universitetsstäderna och hel-st till själva universiteten. Denna inställning kan ej förklaras av hänsyn till skolans och un- dervisningens bästa, men väl av lärarnas sociala ambition. i
Man måste erkänna, att framför allt under gångna tider folkskollänaryrket icke åtnjutit det anseende, som dess utövare varit berättigade till i betraktande av deras betydelsefulla arbete i den allmänna folkbildningens tjänst. Särskilt hos de manliga lärarna ha härigenom -alstrats vissa mindervärdeskomplex. Härigenom förklaras den iver, med vilken man nu på sina håll går till storms mot seminarierna. Under de hittills gångna hundra åren av folkskolans tillvaro har det varit så lyckligt, att höjningen av lärarnas standard åtföljts av en motsvarande utveckling av folkskolan; än så länge ha lärarnas och skolans intressen sammanfallit. Det finns emellertid goda. skäl att betvivla, att det skulle ligga i folkundervisningens intresse, att studentexamen gjordes obligatorisk för inträde på folkskollärarbanan. Man överskattar i allmänhet värdet av denna exainen för -seminariestudierna. Jag har gjort mig underrättad om att flertalet av ide studenter, som vinna inträde vid seminarierna, äro latinstudenter, vilka under gymnasietiden huvudsakligen sysslat med språkstudier, alltså ämnen av mindre betydelse för en blivande folkskollärare. Själva studiesättet vid gymnasierna, med dagliga små läxor. och förhör år ut och år in, är inte hellero den bästa tänkbara förberedel-se för fortsatta studier.
-Krav på studentexamen för alla skulle också medföra betydande förändringar med avseende på seminariernas rekrytering. Gymnasierna äro jämförelsevis tunnsadda i riket. Man skulle kunna befara, att en värdefull del av lantbefolkningens och de mindre städernas ungdom skulle utestängas från lä-ra.rbanan.-Detta skulle vara bade orättvist och oklokt. Det vore säkerligen icke lyckligt, om landsbygdens barn skulle omhänderhavas uteslutande av studenter fran storstäderna, uppväxta i en helt annan miljö.
