38 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
Anslag till -^-=-°- Jema. .(Forts.) dessutom 20 procent. Om man till dessa skulle lägga dem, som knappast haft något arbete, blir det 48 av 113 som gå arbetslösa förutom dem, som ha dragit sig undan på grund av platsbrist.
Jag anser, att det är fullkomligt upprörande, att riksdagen skall bibehålla ett seminarium, där man under de tio år, som denna statistik omfattar, inte kunnat bereda arbete i större utsträckning åt mer än 30 procent av eleverna. Utskottet har också tydligen varit något besvärat, när det försökt att komma fram till en motivering för bibehållande av seminariet i Haparanda. Utskottet har försökt att klara saken genom att anföra: »Vidare vill utskottet framhålla, att seminariet i Haparanda fyller uppgiften icke blott att utbilda småskollärare, skickade att omhänderhava undervisningen i de finsktalande delarna av Norrbotten, utan även som en läroanstalt, ägnad att giva här ifrågavarande landsdelars kvinnliga ungdom tillfälle att förvärva sig ett icke oväsentligt mått av allmänbildning» p
Vad användes då denna allmänbildning till? Jo, i några få fall till fortsatta studier, men annars ha de utexaminerade gått över till and-ra yrken eller också äro de totalt arbetslösa. Statsutskottet gör sig emellertid här till tolk för att sinåskoleseminarierna skulle vara någon sorts allmänbildande preparandanstalter för blivande hustrur, kontorister o. s. v. Det är en ny uppgift, som småskoleseminarierna skulle få, men då borde man väl vid småskoleseminarierna i hela landet ta in ungdomar, som vilja komma dit. I Haparandabladet läste jag ett nödrop ifrån en utexaminerad småskollärarinna, som undrade, om man inte i stället för att ta in nya seminarister skulle kunna göra något för att de många arbetslösa redan utexaminerade skulle kunna få någon anställning. Hon tjänstgjorde då själv i ett lanthushåll. För lanthushåll hade hon sannerligen inte fått någon utbildning vid småskoleseminariet!
Härtill kommer att Haparandaseminariet har genomusla lokaler. Skall detta seminarium, såsom departementschefen ställt i utsikt, räddas - fastän det inte behövs - får staten ikläda sig stora kostnader för uppförande av hyggliga byggnader. Lokalförhållandena lära ju vara rent av upprörande. När Haparandaseminariet kom till, skedde detta emot de sakkunniga myndigheterna, som ville ha denna småskollärarinneutbildning förlagd till Luleå i stället. Härvidlag kommer man nu med ett skäl, som låter mycket bra, nämligen att det är fråga om lärarinnor, som skola undervisa barn med finska såsom modersmål, och därför skulle det behövas en övningsskola, där barnen tala finska. Tala barnen i Haparanda övningsskola finska? Nej, de tala svenska. Det finns visserligen i Haparanda övningsskola barn, som äro från finska hem, men de underrättelser som ingått tyda på att de flesta barnen icke kunna tala finska, men att alla kunna tala svenska. Det skälet föreligger således inte.
Skola då lärarinnorna i Tornedalen inte få utbilda, sig också i finska i någon mån? Jo, men-den utbildningen kunna de lika bra få i Luleå. Skola för övrigt lärarinnorna där uppe i allmänhet undervisa på finska eller på svenska? De skola undervisa på svenska, och de finskfödda ha större möjligheter att bli förfarna i svenska språkets bruk på annan plats än i Haparanda.
Det finns absolut inga skäl för att bibehålla seminariet i Haparanda. Det är mycket förvånande, att departementschefen i dessa tider, fastän han är säker på att han har rätt, förklarar sig villig att falla undan och tillåta att det även i år skall få intagas elever vid Haparanda småskoleseminarium. Det är naturligtvis något som ligger bakom allt detta. J ag undrar, som det inte är ett visst slags norrlandskomplex. Man kräver där uppe, att statsmakterna skola -ta hänsyn till Norrland, när det är fråga om kulturinstitutioner. Det är även jag med på, och jag har aldrig röstat emot det kravet, när det inte varit fråga om surrogat för kulturinstitutioner. Hade jag varit norrlänning, skulle Jag opponera
