Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 22 april 1942. Nr 15. 23

Ang. statens bosättnirzyslåøz. (Forts.)

Herr Sandvik: Herr talman! Jag vill med den senaste talaren erinra om att det i alla fall rör sig om lån, som återbetalas och som löpa med vanlig bankränta. Om det i vissa fall förekommer något missbruk, sköter sig det stora flertalet låntagare på ett alldeles utomordentligt sätt. Om det under senaste tiden i något fall skulle ha förekommit, att man inte haft förmåga att betala igen lånet, tror jag att det i stor utsträckning kan tillskrivas de inkallelser, som nu ha förekommit. Det händer rätt ofta, att riksbankens avdelningskontor fråga, om det är riktigt, att den och den är inkallad och om han på grund därav inte kan sköta lånet. Jag får i likhet med den senaste talaren säga, att det inte skulle vara lyckligt, om man skulle omgärda bosättningslånen med alltför restriktiva bestämmelser, allra helst som låntagarna betala vanlig bankränta på lånen.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Jag vill med anledning av de yttranden, som fällts om statsutskottets utlåtande, bara erinra om att utskottet har till alla delar följt Kungl. Maj:ts förslag. Bestämmelserna om bosättningslån regleras i en kungl. kungörel-se; det framgår på sidan 2 i utlåtandet. De fall som särskilt herr Linnér pekade på ha inte varit för utskottet kända vid utskottsbehandlingen. Hade så varit fallet, är det möjligt att vi begagnat ett annat skrivsätt.

Emellertid vill jag m-ed anledning av vad som här förekommit för min del understryka önskvärdheten av att kontrollen ägnas den största uppmärksamhet och att om möjligt en bättre kontroll genomföres. Den omständighet, som den -siste ärade talaren pekade på, att det antal fall, där en mindre lämplig användning av medlen har kunnat påvisas, kanske inte är så stort, undanröjer inte kravet på att kontrollen bör vara så fullständig som möjligt. Jag vill därför begagna tillfället att under-stryka, att det vore önskvärt att departementschefen ville ägna den sidan av saken sin fortsatta uppmärksamhet vid handläggningen av detta ärende.

Herr statsrådet Möller: Jag hade ju inte väntat att det skulle upptagas någon debatt om denna fråga. Eftersom jag inte hörde början av herr Linnérs anförande, har jag inte klart för mig vari negativismen från Kungl. Maj:ts och statsutskottets sida skulle ligga. Jag vill i fråga om kontrollen endast säga att om man tänker sig att övergå till ett system, genom vilket man helt enkelt föreskriver vad för slags möbler vederbörande skola få köpa för bosättningslånen, förändrar man ju helt och hållet karaktären av denna verksamhet. Man avser inte att nu gå längre än att utöka rådgivningsverksamheten bland dem som få bosättningslån; man har alltså börjat slå in på en väg, som borde leda till bättre resultat än hittills.

Jag vågar inte taga ställning till det av herr Linnér förordade förslaget. Det är emellertid lätt för länsstyrelsen i Uppsala län att göra en officiell framställning i saken med utgångspunkt från de erfarenheter man haft där uppe. Men jag vågar som sagt inte taga ställning till frågan, om ortsombuden skulle vara de lämpligaste rådgivarna. Jag måste ha någon föreställning om vilka kostnader en sådan organisation skulle draga med sig, vilken betalning man behövde ge ortsombuden för att de skulle bli så aktiva i sin verksamhet att de sa att säga fungerade såsom möbleringsexperter, vilkas råd varje nytt hushåll, som erhaller ett bosättningslån, skulle vara mer eller mindre skyldigt att följa.

Däremot är det klart att om man kan finna metoder för en kontroll, vars kostnader inte stå i orimlig proportion till syftet, finns det absolut säkert inte nå.- gon negativ inställning därtill från min sida.

Jag har emellertid ansett att man för ögonblicket inte bör förhasta sig, då befolkningsutredningen nu kan väntas inom relativt kort tid framlägga ett