76 Nr 18. onsdagen den 13 maj 1942.
Ang. vallfröodlingens främjande i Norrland. (Forts.) hemska fröodlingen i allmänhet ä.r förtjänt av statsmakternas intresse. Såsom framgår av lantbruksstyrelsens i ärendet avgivna utlåtande har styrelsen emellertid sin uppmärksamhet riktad på de i motionen berörda frågorna, varför man torde kunna förvänta att de på området arbetande företagen och sammanslutningarna erhålla vissa direktiv beträffande sortval och dylikt. J ämväl statens livsmedelskommission har anfört, att kommissionen förberett vissa åtgärder till stödjande av den norrländska fröproduktionen. Utskottet är icke övertygat, att den av motionären föreslagna utredningen skulle komma att medföra bättre resultat än de som kunna förväntas av de av livsmedelskommisé sionen planerade åtgärderna eller att man genom densamma skulle kunna erhålla anvisningar om lämpliga-re metoder för främjande av vallfröodlingen i berörda landsdel, än man för närvarande har kännedom om. I detta sammanhang vill utskottet slutligen erinra. om att innevarande års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t anvisat medel till undersökning av rödklöverns befruktningsförhållanden dels å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår, dels å. riksstaten för nästa budgetår.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa, att motionen ll: 237, i den mån den icke må anses besvarad med vad utskottet ovan anfört, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd." i
Enligt en vid utlåtandet avgiven reservation hade herr Tjällgren ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen li: 237.
Herr Tjällgren: Herr talman! Som framgår av det föreliggande iitskottsrrtlätan-det, har utskottet förehaft till behandling en i andra kammaren väckt motion av herr Hedlund i Rådom, vari har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om allsidig utredning av frågan om vallfröodlingens främjande i Norrland.
Jag skall inte besvära med att upprepa de skäl, som framläggas till stöd för motionen, utan tillåter mig att hänvisa till denna. Jag vill emellertid erinra om den stora betydelse vallfröodlingen har, särskilt i de norrländska länen. J ag kan i all korthet nämna, att c:a 70 procent av den o-dlade jorden i Norrland användes för vallodling under det att t. ex. i Skåne enda-st 25- å 30 procent användes för samma ändamål. Jag k-anskc vidare bör nämna, att den sammanlagda årliga vallskörden i Norrland beräknas utgöra i medeltal något över en miljon ton, och värdet av *densamma skulle, vid ett höpris av låt oss säga endast sex öre per kilogram, uppgå till 60 å 70 miljoner kronor, eller till c:a 90 miljoner kronor om man skulle räkna med värdet av återväxten på vallarna. Det är, såvitt jag kan förstå, med utgångspunkt från dessa siffror påtagligt, att man här rör sig inom ett produktionscmråde, där en även förhållandevis blygsam men på ekonomiskt hållbara grunder vunnen höjning av skörderesultatet kan tillföra landet betydande värden. -
Motionen har varit remitterad dels till lantbruksstyrelsen och dels till livsmedelskommissionen. Båda myndigheterna ha tyvärr avstyrkt motionen, men lantbruksstyrelsen har hänvisat till att förutom med anlitande av medel från anslaget till befordrande av inhemsk fröodling synes det resultat, vartill motionären syftat, kunna uppnås genom att verksamheten bedrives av hushållningssällslxa-pen i Norrland med anlitande av statsmedel, som anvisats till poroduktionsbefräinjaiide åtgärder på jordbrukets område genom nämnda hushållningssällskaps försorg. Men sedan meddelar lantbruksstyrelsen, att möjligheterna härutinnan dock begränsas därav, att medel av sistnämnda slag i första hand skola användas för sådana åtgärder, beträffande vilka gäller, bland -an- rlat. *att bidrag av allmänna medel eljest icke kunna väntas bliva. disponibla.
