84 NI 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
Qing. filmning av regeringens* och riksdagens arbetsförhållamlen. (Forts) film om den svenska riksdagens arbete. Jag tänker, att herrarna allesammans ha sett åtskilliga av de reportagefilmer, som ha gjorts under de senare åren. bl. a. i samband med försvarslånen. Åtmintsone i en av dessa filmer figuå rerade riksdagen, naturlig och såsom den brukar vara, utan några särskilda arrangemang. Det har också gjorts en mångfald filmer, som ha gagnat det svenska försvaret, en mångfald filmer, som gagna det svenska jordbruket och den svenska industrien. och i alla dessa filmer finns det människor, som äro lika levande, herr Herlitz, som vi, som sitta i den svenska riksdagen. De äro inte aktörer och skådespelare. De komma som de äro, som man brukar säga, och det går mycket bra. i
Jag läste om debatten i andra kammaren i denna fråga. och därav framgick, att vissa talare där hade samma uppfattning som herr Herlitz, att man ovillkorligen måste skriva någon sorts drama - eller kanske skola vi säga lustspel - för att man skall kunna filma. Det är inte alls förhållandet, utan det går som sagt mycket väl att arbeta ändå, och jag törs försäkra herr Herlitz - jag har ganska god erfarenhet om den saken åtminstone från förr såsom mångårig föreläsare i de svenska föreläsningsföreningarna, bl. a. om den svenska riksdagen - att en sådan film skulle fylla ett verkligt behov och vara en utmärkt motvikt till den fcluppfattning, som odlas kanske inte iminst på de svenska revyscenerna om de svenska riksdagsmännen och om den svenska riksdagens arbete.
Det finns naturligtvis rnånga riksdagsman, som hävda sig. men det svenska folket har inte tillfälle att iaktta dem på nära håll. Ej heller har man i allmänhet något begrepp om det arbete, som utföres i riksdagen. Det är tyvärr ett faktum. Det finns den dag i dag är inget medel, som är bättrelämpat för att sprida upplysning på de mest skilda områden än filmen. Tidningarna kunna vara bra, tidskrifter kunna vara bra, och det talade ordet kan också vara bra, men det finns som sagt ingen metod, med vilken man bättre når ut till folkets breda lager och till ungdomen än med att anlita filmremsan.
Här gäller det ju för övrigt bara ett förslag om en utredning, och jag kan inte förstå, att det skulle kunna rnedföra. några ödesdigra konsekvenser för den svenska riksdagens värdighet. Utgiften för en sådan film är, i förhållande till de summor, som vi för övrigt röra oss med, mycket liten. Men filmen skulle, som jag förut sade, verkligen fylla ett behov.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Herlitß Herr talman! Bara några korta repliker! Herr Vvennqvist tryckte på en helt ny sida av saken, som jag inte förut hört talas om. I motionen har man tänkt på en undervisningsfilm. Herr Vvennqvist lade snarast tyngdpunkten på önskvärdheten av att få något historiskt dokument, som åt eftervärlden-bevarar kännedomen om vad den svenska riksdagen är, hur den verkar o. s. v. Jag får säga, att en sådan synpunkt är ägnad att inge nng ännu större betänkligheter. Sådant historiskt material, som en viss tid själv tillrättalägger för att överlämna åt eftervärlden, har man alltid haft stor misstro emot, och det lär man väl komma att ha i fortsättningen också.
.Ta g respekterar naturligtvis i hög grad herr Sandéns filmtekniska sakkunskap, och det vare inig oändligt fjärran att på något sätt vilja vederlägga hans kategoriska konstaterande av att jag saknar förutsättningar att fullt bedöma denna sak. Men det finns naturligtvis olika parter i en sådan här affär, och åtminstone i två olika egenskaper kan väl även en lekman somjag spela en-roll. Han kan ju göra sina små reflexioner om vad han ser på filmen, reflexroner om hur pass värdefull och givande den är, hur pass mträngande kunskap nian får genom filmreportage. Dessutom har han ju att göra gällande sitt omdomß
