44 Nr 19. Onsdagen den 20 maj 1942.
Ang. ^^ t" t ff f- förfaringssätt att redogöra för vissa regerings åtgärder. (Forte)
av dessa försök. Det är enligt min uppfattning dock icke tillräckligt. Herr Herlitz sade, att läget kan i vissa ärenden vara sådant, att utskottet på grund av bristfälligt material icke har kunnat bilda sig en bestämd uppfattning och därför har stått i dilemmat att antingen helt tiga eller att göra en anmärkning, men då har funnit sig ha för svagt material för att göra en anmärkning. Såvitt jag förstår, är denna slutsats felaktig. År det så, att konstitutionsutskottet har fått för sig framlagt ett material, så är det utskottets skyldighet att av detta material draga en bestämd slutsats på det sätt, som grundlagen anvisar. Hur skall det vara möjligt för riksdagen, när materialet presenteras för dess kamrar med ett omförmälande på det sätt, .som här har skett, att bil-da sig en uppfattning, som utskottet, vilket dock har mera material, icke ansett sig kunna göra? Resultatet av detta måste med nödvändighet bli, att valören av ett sådant omförmälande blir synnerligen låg. Jag vill därför, herr talman, i den förhoppningen, att herr Engbergs yrkande skall kunna leda konstitutionsutskottet tillbaka till de vägar, som grundlagen har anvisat, instämma med herr Engberg i hans yrkande.
Herr Herlitz: Herr talman! Jag är angelägen att med anledning av herr Knut Peterssons anförande stryka under, att herr En-gberg berörde två fullkomligt artskilda frågor. Den ena rör kvaliteten av utskottets åtgärder: får utskottet göra sådana här omförmälanden? Den andra är frågan huruvida man får framföra reservationer vid konstitution-sutskottets betänkande och diskutera dem. I den senare frågan är jag utan skymten av tvekan motståndare till herr Engberg. Jag har alltid hållit på reservationernas betydelse, och jag kan inte tänka mig, att riksdagens ledamöter på allvar kunna vilja för-mena, att man i en tid, då majoritetsparlamentarismen gjort sitt inträde, skall säga ifrån, att det aldrig får göras anmärkningar annat än ifrån den majoritet, som stöder regeringen. På. den punkten är jag sålunda av annan mening än herr Engberg, men den berördes ej heller i det yrkande, som han framställde.
Vad detta yrkande beträffar, har jag ju divergerat från herr Engbergs omdöme i någon mån, just i det hänseende, som senast berördes av herr Linnér. Jag fasthåller nog vid mitt resonemang på den punkten, men det är inte för mig någon hjärtesak. Jag har ju för övrigt redan tidigare här tillkännagivit, att jag helst skulle ha velat framlföra anmärkningar enligt § 107 även i punkterna 2 och 3. Det är därför inte någon stor självövervinnelse för mig, om jag bortser från min särmening i denna detaljfråga och sålunda med glädje ansluter mig till herr Engbergs yrkande.
Herr Undén: Herr talman! Jag vill bara, till förebyggande av missförstånd, i anledning av herr Peterssons yttrande säga, att jag för min del ingalunda är motståndare till reservationer. Jag har i likhet med herr Herlitz den uppfattningen, att reservationsrätten i konstitutionsutskottets dechargebetänkande har visat sig vara av en viss politisk betydelse. ja tidvis kanske en stor politisk betydelse, och den bör ingalunda undertryckas. Den fråga det här gällde, och som ensam omtalas i herr Engbergs yrkande, är uteslutande denna praxis med omförmälanden.
Herr Ström, Fredrik: Herr talman! Då jag principiellt har stått på samma ståndpunkt som herr Engberg, kan jag givetvis inte vid en votering rösta emot en sådan framställning. Men jag fattade hans framställning så., att detta är ett memento till utskottet att inte av rädsla för Kungl. Maj:t skrida till omförmälanden, då verkliga anmärkningar äro på sin plats.
