20 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.
lönfâgradsplaceringen för landskanslister och landskontorister m. m. orts. . Iönegraden har av samtliga länsstyrelser betecknats såsom för låg. 1924 års landsstatssakkunniga och 1935 års länsstyrelseutredning vore av samma uppfattning. Frågans avgörande har dock uppskjutits, bland annat i avvaktan på landsfiskalsomorganisationen och uppbördsreformen.
Vid 1937 års riksdags behandling av denna lönegradsplaceringsfråga yttrade, bland annat, socialminister Möller, att han hade en känsla av att landskanslister och landskontorister blivit orättvist behandlade, men han förklarade, att frågan för det dåvarande av angivna skäl icke kunde upptagas till behandling. Sbatsutskottet uttalade i sitt utlåtande vid detta tillfälle, att det beklagade, att lönefrågan icke kunnat upptagas till prövning, och ifrågasatte, huruvida icke vid avsevärt uppskov med frågans lösning de äldre befattningsåbiavlarna borde beredas tillfällig löneförstärkning. Detta blev också riksdagens
es ut.
Nu avsåg den motion, som till följd av det nyssnämnda misstaget i fråga om motionstidens utgång icke blev avgiven, att försöka kommo fram till en lösning i denna fråga på så sätt att en tillfällig löneförstärkning bereddes dessa landskontorister och landskanslister genom uppflyttning en löneklass, vilket i E-ort skulle hava inneburit en höjning av grundlönen med 251 kronor per år, alltså en mycket måttfull begäran.
Såsom framgår av statsutskottets uttalande, har emellertid föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister fått tillfälle att inför utskottet framföra sina bekymmer. Det är med stor tillfredsställelse man tar del av statsutskottets föreliggande utlåtande. De fakta, som utskottet anför, ge en bild av den lidandets väg som en liten, men lojal ämbetsmannakår i detta land kan få vandra. Men att kåren är liten och lojal bör dock icke hindra statsmakterna att låta den vederfaras rättvisa.- Efter det koncisa och bestämda uttalande, som statsutskottet nu gör, när det säger: »Med anslutning till detta uttalande förutsätter utskottet, att förslag i ämnet förelägges 1943 års riksdag", vill man hoppas, att sådan rättvisa äntligen skall skipas. Om det dessutom, såsom herr Linnér har framhållit, inom samma kår finns andra grupper befattningshavare, som äro lika illa ställda som dessa landskanslister och landskontorister, vill man hoppas att rättvisa även skall vederfaras dem,
blott inte denna nya fas ytterligare fördröjer lösningen av den nu debatterade
frågan. i J ag har, herr talman, intet annat yrkande att framställa än om bifall till utskottets förslag.
l herr Sundbergs yttrande instämde herr Wagnsson.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet i den under behandling varande punkten hemställt.
Punkterna 12-5. Vad utskottet hemställt bifölls.
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:
nr 123, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till kostnader för årlig taxering; och
nr 124, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1942/43 till riksförsäkringsanstalten.
Lvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
