Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/4

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

2 Nr 15. Tisdagen den 21 april 1942.

nr 146, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition an ående bestridande från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. av rss hvränta m. m.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr 147, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937 (nr 481) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition nr 222, med förslag till lag om ändrad lydelse av och 5 §§ lagen gen. 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjuk omar.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 224, angående anslag till anordnande av skyddsrum i vissa statliga undervisningsanstalter;

nr 225, angående vissa anslag till riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1942/43; samt

nr 226, angående statsbidrag till lasaretts- och tuberkulossjukvårdens utbyggande å Gotland.

Kungl, pm. Föredrogs Kungl. Maj:ts proposition nr 227, angående anvisande av medel

Pvßiliw M9- till statsbidrag för uppförande av frukt- och potatislagerhus m. m. .statsbidrag för

uppförande a" Herr Björck: Herr talman! De åtgärder, som i denna proposition föreslås av

pamißlzgfiir. Kungl. Maj:t för att stimulera till ökad odling av vissa trädgårdsprodukter, har Mo m- m- jag ingenting att erinra mot, men jag kan inte vid detta tillfälle underlåta att framhålla, att vilka åtgärder man än må vidtaga, så bli de utan betydelse, om det väsentliga åsidosättes, nämligen att tillgodose trädgårdsodlarnas såväl som jordbrukarnas nödvändiga behov av arbetskraft. Det är framför allt till vårbruket, som är så utomordentligt betydelsefullt, och detta måste nu omedelbart sättas i gång. För trädgårdsodlingens vidkommande är läget för närvarande, när det gäller arbetsfolk, bekymmersamt för att inte säga oroväckande. Jag har i går och i dag per telefon samtalat med ett antal trädgårdsägare på olika platser i landet, och de äro samtliga mycket bekymrade över läget. De flesta hade ju hoppats och väntat, att de löften, som statsmakterna jämte befälhavaren över vår krigsmakt ha givit om hempermittering nu för vårbruket av såväl jordbruks- som trädgårdsarbetare skulle infrias, men ännu har ingenting avhörts. I flera fall, varav många rätt ömmande, där ägarna själva äro inkallade och deras hustrur med den hjälp de kunna få söka hålla det hela i gång, är det synnerligen svårt, och omöjligt synes det vara att erhålla kompetenta ersättare. Stockholms stads och läns arbetsförmedling säger vid förfrågan, att efterfrågan på kunnigt trädgårdsfolk är synnerligen stor och tillgången så gott som ingen. Flera större företagare, som jag har talat med, förklara, att de antagligen inte äro i stånd att på ett nöjaktigt sätt få i gång sina odlingar, om de inte snart få folk, utan riskera, att en del jord får ligga obrukad. Man har ju ifrågasatt, och vi ha litet var observerat det i pressen, att man t. o. m. skulle odla. upp våra offentliga parker och planteringar och sätta potatis där. Men man frågar sig: är det inte bättre att söka inrikta sig på att i stället få den odlade jorden besådd och brukad? Det skulle vara underligt, om vi började bryta upp våra