86 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.
Förslag till pensionsregleønenten för riksdagens verk. (Forts.) tillstyrka att sta-ten skulle bevilja sådana förmåner. Frågan om den lämpliga pensionsåldern måste bedömas med hänsyn till vederbörandes arbetsförmåga och det intresse, som staten har av att pensioneringen inträder vid en viss tidpunkt. Jag måste då konstatera, att herr andre vice talmannen inte har anfört några skäl till bestyrkande av den uppfattningen, att arbetet inom riksdagens verk är av så specifik karaktär, att de kvinnliga tjänstemännen där bli tidigare utslitna och måste pensioneras vid lägre ålder än inom den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen.
Under sådana förhållanden förefaller det mig, som om konsekvensen krävde, att riksdagen intog samma ställning till frågan om pensionsåldern när det gäller dessa båda olika slag av tjänster.
Herr andre vice talmannen: Herr talman! Beträffande den där skrivelsen från de kvinnliga tjänstemännen gör herr Ohlin gällande, att det skulle vara de gifta och de unga tjänstemännen, som hade ett alldeles särskilt intresse av att denna lägre pensionsålder bibehölles. Jag vill dock påpeka, att majoriteten för den lägre pensionsåldern var så överväldigande, att de två motiv, som herr Ohlin angav, icke gärna kunnat ensamma ha varit bestämmande.
Herr Ohlin undrade, vilka särskilda. förhållanden som skulle motivera att andra villkor skulle gälla för dessa kvinnliga befattningshavare än för kvinnliga befattningshavare i statens övriga verk. J ag vill därvidlag som jämförelse bara peka på de villkor, som gälla till exempel vid privata banker - riksbanken är ju dock en bank, ehuru många tjänstemän vilja bestrida detta. För kvinnliga tjänstemän i de privata bankerna gäller en pensionsålder av 55 år, alltså 5 år läg-re än den som här föreslås för riksbanken. Det är ju sant att pensionsåldern är 65 år i andra statens verk, men det behöver inte betyda att man har tagit fel här. Det kan vara möjligt att det i stället är fel på det andra hållet.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i det nu ifrågavarande utlåtandet hemställt samt vidare på bifall till utskottets hemställan med den ändring, som förordats i den vid utlåtandet fogade reservationen; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan, sig anse denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Herr Ohlin begärde votering, i anledning varav uppsattes saint efter given varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition av följande lydelse:
Den, som bifaller vad bankoutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 45, röstar J a; Den, det ej vill, röstar - Nej; Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan med den ändring, som förordats i den vid utlåtandet fogade reservationen.
Sedan kammarens ledamöter intagit sin-a platser saint voteringspropoiiiiiïnen ånyo upplästs, verkställdes omröstningen på det satt, att efter sars 1 - a uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rosta for Japropositionen, och därefter de ledamöter, som ville rosta for ngjjptodositeoiiquf reste sig från sina platser; och befanns därvld, att flertalet Tflsllßde foi Ja
propositionen.
