14 Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Ang. inskränkning z rätten att förvärva jordbruksfastighet. (Forts) - Jag har icke mycken anledning att förmoda, att herr statsrådet kommer att intressera sig för alla dessa spörsmål. De spörsmåleii komma dock att tränga sig fram av omständigheterna själva till allt större och större aktualitet, och det kommer att få b-li andra chefer för jordbruksdepartementet, som få taga upp dessa på lång sikt viktiga åtgärder för det svenska jordbruket.
Herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp: Herr talman! Om jag förstgd herr Wohlin rätt, menade han att den stegring i fastighetsvärdena, som skett under l930-talet, egentligen skulle ha föranlett ett ingripande tidigare. Kanske herr Wohlins ståndpunkt till och med är den, att de värden, som på grund av lågkonjunktur inträdde i början på 1930-talet, skulle vara hållbara såsom vården för jordbruksfastigheterna, fastän de inte representerade stort mer än väårdet av byggnaderna. Den frågan har jag diskuterat med herr Wohlin manga ganger tidigare, och Jag tror nog att aven han måste erkänna, att en sådan extrem uppfattning inte går att förfäkta.
När herr Wohlin sedan talade om den större kraft, som min företrädare som chef för Jordbruksdepartementet hade, är detta ett omdöme, som herr Wohlin givetvis har rätt att fälla. Men att han misslyckades, då han tillkallade utredningsmän, vilka kommo med ett förslag, som blev fullständigt sönderskjutet, det kan varken han eller jag hjälpa.,Och det förhåller sig på det sättet, att även om herr Wohlin och jag hade varit fullkomligt eniga om att deras förslag varit lika utomordentligt som herr Wohlin anser att det är, så är det inte vi som bestämma, huruvida det skall antagas av riksdagen eller inte. Följaktligen är det heller inte säkert, att vi lyckats få igenom detta förslag, om det framlagts för riksdagen med så starka avstyrkanden som faktiskt förelågo i detta fall. -
Jag antyder i mitt svar, att man närmast borde försöka få till stånd åtgärder på ett område, som jag anser vara det mest viktiga, nämligen när köpare förvärva blandade jord- och skogsbruksfastigheter, men endast driva skogsbruket som egen rörelse och arrendera ut jordbruket. Vi ha exempel på sådana fall. Men det är ändå självfallet, att när man skall försöka bota sådana brister, måste man, om det förslag som föreligger genom en utredning överhuvud taget inte riktigt kan accepteras av någon, naturligen undersöka, om man inte kan få fram ett förslag som är mer acceptabelt för envar.
Jag vågar säga, att jag har samma stora intresse som herr Wohlin för denna fråga. Och då herr Wohlin här gjorde gällande, att jag skulle ha lagt förslaget på hyllan, har herr Wohlin inte framställt saken på ett riktigt sätt. Ty det är väl regeringen, som lagt det på hyllan, om det nu är lagt på hyllan. Aven på den tid, då herr Wohlin var medlem av regeringen, kunde väl inte-he-rr Wohlin själv bestämma, vilka propositioner som skulle framläggas, och 1 vil-. ket skick de skulle framläggas. Och om så någon gång skedde, så hade-det ju också sina efterverkningar. Jag understryker ännu en gång att det inte är riktigt att påstå, att det är jordbruksministern, som lagt detta förslag på hyllan.
Herr Wohlin: Herr talman! J ag- har efter herr statsrådets ochchefensuför Jordbruksdepartementet svar ingenting att tillägga till slutorden i mitt forra anförande.
Herr statsrådet Gjöres avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 338, angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel. i
