58 Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Ang. vägväsendets förstatligande. (Forts) ligen även tagas till den större effektivitet, som en statlig vägorganisation helt visst kan förväntas medföra. -
l reservationen har även berörts frågan om den nuvarande kontrollen och gjorts gällande, att i kontrollavseende en försämring skulle ske i fråga om vägmedlens användning. Det är visserligen sant att den kommunala revisionen skulle upphöra i och med ett förstatligande. Ä andra sidan kommer den statliga kontrollen att stärkas. Varje utbetalning kommer att bliva föremål för ingående granskning av utbildade revisorer. Genom en noggrannare statistik blir det möjligt att upptäcka förekommande fel. Slutligen skall hela vägförvaltningen underkastas fortlöpande kontroll ur saklig synpunkt av en särskild överrevision. Kontrollen över vägmedlens användning kommer sålunda att bliva lika ingående på detta område som vid all annan statlig verksamhet.
Vad jag nu i korthet anfört i anledning av reservationen har övertygat mig om att inte något står att vinna genom att de hithörande spörsmålen underkastas ny utredning, och jag hyser därför den uppfattningen, att det skulle vara till gagn, om ett positivt beslut nu fattades, som kunde läggas till grund för fortsatt arbete efter förslagets huvudlinjer.
Friherre De Geer: Herr förste vice talman! Jag skall be att få förutskicka, att det inte är min mening att trötta kammaren med något långt föredrag och sammandrag av siffror och olika bevismaterial i detta ärende. Min uppfattning sammanfaller så gott som fullständigt med herr Johan Bernhard Johanssons, och jag skulle nästan kunnat inskränka mig till att instämma med honom, men då jag är en av vägstyrelseordförandena här i riksdagen, har jag ansett mig ha rättighet att trots detta uppta kammarens tid några ögonblick.
Det är ju litet svårt, då man tillhör en vägstyrelse, att i dag uppträda här, -enär man har kunnat förstå, att det på sina håll anses, att vägstyrelsernas representanter tala litet för mycket i egen sak, som man har uttryckt sig. Man betvivlar också vägstyrelsernas förmåga att bedöma denna kinkiga fråga. Den ärade ordföranden i andra särskilda utskottet framkastade här den frågan: om man kan få en rationalisering, som ger ännu bättre resultat än som kan nås genom en partiell reform, varför skall man då motsätta sig detta? Nej, jag vill hålla med om att då vore det intet skäl att försöka något motstånd, men för min del betraktar jag detta den ärade utskottsordförandens uttalande bara .som ett påstående utan bevis. Trots allt som talats och skrivits i den riktningen, har jag inte sett något bevis för att det skulle bli en bättre rationalisering efter förstatligandet.
Jag måste liksom herr Johan Bernhard Johansson säga, att det är egendomligt, att det i en så viktig fråga som denna skall vara så oerhörd brådska, att man inte kan ge sig tid till en utredning på vanligt hävdvunnet sätt. Jag kan inte förstå, varför dåvarande kommunikationsministern herr Forslund nödvändigt skulle utge sådana direktiv, att utredningen endast kunde resultera i ett krav på förstatligande. Här i riksdagen har man ju sedan långa tider varit van att få förutsättningslöst pröva de olika frågorna, men i detta fall var det nödvändigt att frångå de vanliga reglerna och gå in för endast ett enda direktiv. Det kan inte förvåna, om den tanken på sina håll framkommit, att man kanske då direktiven skrevos fruktade, att resultatet inte skulle bli det, som utredningens majoritet nu har kommit till, om man hade givit utredningen fria händeroch låtit den undersöka alla möjligheter. För min del hör jag, som jag tidigare har haft tillfälle att framhålla, till dem som anse, att det enda riktiga hade varit att på ett ojävigt och riktigt grundligt sätt undersöka möjligheterna att genom partiella reformer komma till ett bättre resultat än det jag tror man kommer till nu, ifall man beslutar det fullständiga förstatligandet.
