Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/609

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 10 juni 1942 f. m. Nr 22. 49

- Förslag till rättegångsbalk. (Forts.) ha rätt att själv föra sin talan. Det kan då lätt hända, att man ställs inför en sådan situation, att å ena sidan står en part, åtföljd av en skicklig advokat, och å andra sidan står en enkel man, som har svårt att själv föra sin talan. Låter man då vittnesförhöret ske av parterna, måste man ju låta det ske av bägge parterna. Man kan inte göra en åtskillnad mellan den part som är åtföljd av den skicklige advokaten och den som för sin talan själv. Då kan det mycket lätt inträffa, att den som själv för sin talan och inte är så framstående i sina stycken kommer i en sämre ställning än den som är åtföljd av advokat eller själv kan på ett bättre sätt föra sin talan.

Jag förstår mycket väl den tveksamhet, som särskilt från lantmannahåll försports emot det system, som reservationen vill införa. Det ligger dock här i rättens hand att ingripa och själv övertaga förhöret, om det skulle visa sig, att något missgrepp äger rum eller om rätten skulle finna, att parten inte är i stånd att på ett tillfredsställande sätt föra sin talan. Jag kan försäkra dem från jordbrukarkretsar, som äro rädda för detta system, att domaren säkerligen i alla de fall, då han finner sådana förhållanden föreligga, verkligen begagnat sig av sin rätt och ser till, dels att inte vittnena utsättas för pinande korsförhör och dels att varje part får alla sina behöriga anspråk tillgodosedda.

Herr andre vice talmannen: Herr talman! Jag vill endast i korthet upplysa Ém atâ jag inte har avsett att apostrofera herr Siljeström med mitt senaste anöran e.

Herr Branting: Herr talman! Herr Siljeström talade om risken för att parterna eller vittnena skulle utsättas för pinande korsförhör av advokaterna om dessa hade befogenhet att direkt förhöra dem.

Jag vill därvid endast erinra om de möjligheter till regulativ mot missgrepp från advokatemas sida, som lagen innehåller. Domaren .kan i sådana fall ingripa. Däremot finns det inga möjligheter att ingripa emot övergrepp och pinande förhör från domarens sida när det gäller vittnen och parter. Tyvärr måste man säga att praxis har visat, att sådana fall förekommit.

Effter härmed slutad överläggning godkändes den nu ifrågavarande paragra en. i -

1 kap. 2-10 §§. Godkändes.

1 kap. 11 §. Denna paragraf hade följande avfattning: (i Kungl. Mayïts förslag:)

Rådhusrätt vare domför med tre lagfarna domare. Ef) må flera än fyra lag (i utskottets förslag:) Rådhusrätt vare domf ör med tre lag farna domare sitta i rätten. Rådhusrätt vare dock domför med en lagfaren domare vid måls avgörande utan huvudförhandling samt annan handläggning, som ej sker vid huvudförhandling eller syn å stället, så ock i tvistemål vid huvudförhandling, som hålles i omedelbart samband med förberedelsen. Rör mål ansvar för brott, varå

farna domare; ej må flera än fyra lagfarna domare sitta i rätten. I mål om ansvar för brott, varå kan följa straffarbete i två år eller därutöver, skall rådhusrätt bestå av en lagfaren domare och nämnd; finnes, sedan nämnd deltagit, målet ej vara av sådan beskaffenhet, vare rätten dock domför i den sammansättning nu sagts.

Vid måls avgörande utan huvudför Första kammar-ens protokoll 191,2. Nr 22. 4