8 NI 23. - Fredagen den 12 juni 1942.
Ang. fràhnjande av stadsbarns sommarvistelse på landet m. m. (Forte) 15 maj 1942, föreslagit riksdagen att till Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen för budgetåret 1942/43 under femte huvudtitcln anvisa ett förslagsanslag av 500,000 kronor.
l samband med Kungl. Maj:ts förslag hade utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (l: 270) av herr E. Näsström m. fl. och den andra inom andra kammaren (li: 390) av herr G. Skoglund i Umeå m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville till Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen för budgetåret 1942/43 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 900,000 kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga m. fl. väckt motion (li: 377), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att bidrag skulle utgå även till sommarresor för landsbygden samt att i anledning därav det i Kungl. Maj:ts proposition angivna förslagsanslaget å 500,000 kronor skulle höjas till 1 miljon kronor.
llltskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på åberopade grunder hemstä t,
a) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna l: 270* och li: 390 till Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 500,000 kronor; - b) att motionen li: 37 7 ej måtte av riksdagen bifallas.
Herr talmannen hemställde, huruvida kammaren ville besluta att redan vid detta. sammanträde företaga ifrågavarande, endast en gång bordlagda ärende till avgörande.
Herr Herlitz: Herr talman! Jag har intet att invända emot ett sådant beslut av kammaren, men jag känner ett behov att få ge uttryck åt de allvarliga betänkligheter, som man onekligen kan hysa mot den då och då tillämpade metoden, att ett ärende rycks ut bland de en gång bordlagda ärendena och blir föremål för realbehandling vid ett plenum, om vilket kammarens ledamöter i allmänhet ha anledning antaga att det endast är ett vanligt bordläggningsplenum. Det har vid åtskilliga tillfällen förut förekommit, att man utan att ana det på det viset gått miste om realbehandlingen av ett eller ann-at viktigt ärende, och detta är enligt min tanke en smula betänkligt. -
Jag vädjar till dem, som ha med dessa saker att skaffa, att om det finns någon möjlighet därtill i fortsättningen i någon form v-arsko kammarens ledamöter om att det är meningen att ett ärende skall på detta sätt avgöras.
Emellertid vill jag naturligtvis inte, herr talman, motsätta mig det framställda förslaget.
Häri instämde herr Mannerskantz.
Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Det har blivit nödvändigt att påskynda detta ärende, emedan den s-ak, som det gäller, behöver sättas i system snarast möjligt. Det har därför uttalats en önskan från departementet att ett avgörande måtte träffas så snart som detta kunde ske. Den omständigheten att ärendet tas upp i dag på ett bordläggningsplenum synes 11118 icke böra föranleda någon starkare erinran. Det är allmänt bekant att vi skola
