Onsdagen den 29 april 1942. Nr 16. 29
Ang. vissa ändringar i förordningen om nöjesskatt. (Forts) bättre former för nöjeslivet på landsbygden, så att god ordning och reda kan upprätthållas vid festerna. För närvarande är det ju många små dansbanor och liknande, som gå dåligt. Man har knappa-st råd att sörja för den bevakning och polisuppsikt som behöves, och på det sättet blir det lätt trassel och trakigheter av olika slag vid sådana etablissemang. Enligt vår mening skulle det vara av vikt att från statsmakternas sida företaga någonting för att vinna rättelse i missförhållandena på detta område.
Utskottet har här uttalat, att en överflyttning på staten av dessa skattemedel skulle komma att ha ogynnsamma verkningar för kommunerna. För städernas del kommer det naturligtvis att utgöra ett ganska stort avbräck, om de skulle mista denna nöjesskatt, eftersom den-Y förra året utgjorde 8.3 miljoner kronor. Men vad beträffar landsbygden. tror jag icke att den förändringen skulle bli särskilt kännbar. Landsbygden fick förra året endast 2.4 miljoner kronor. Landskommunernas läge torde i varje fall ej vara svårare nu än förut, eftersom arbetslöshet nu ej är rådande.
Sedan framhåller utskottet att anslag av dessa medel tas i anspråk för kulturella och andra ändamål, som ha betydelse för ungdomens fostran, och att dessa anslag ej skulle kunna utgå om nöjesskattemedlen icke funnes att tillgå. Men vi ha ju i vår motion begärt, att kommunerna för att tillgodose sådana behov skola ha rätt att söka anslag just ur en fond, som skulle bildas för detta ändamål av nöjesskattemedlen i sin helhet.
Jag vet att det är små utsikter att denna motion skall gå igenom, men jag har ändå velat framhålla dessa synpunkter. Det är en angelägenhet av vikt att vidtaga åtgärder för att skapa litet bättre ordning inom nöjeslivet. Därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall till motionerna.
Herr Bärg, Johan: Herr talman! Jag hade verkligen inte väntat, att den ärade reservanten skulle sluta med ett yrkande om bifall till motionen. Så vitt jag förstår, kan ett sådant yrkande näppeligen bifallas. Motionens yrkande innehåller följande: »att riksdagen måtte besluta, att nöjesskatten helt förstatligas". För att detta skall kunna ske måste det bli en förordning, som ligger till grund därför. Förslag till en sådan förordning föreligger ej, och jag vet då inte vad ett beslut i enlighet med motionen egentligen skulle lända till. Det är väl någonting, kan jag förstå, som den ärade reservanten inte har kommit att tänka på, eftersom detta yrkande nu gjordes.
l övrigt, herr talman, kan jag inte finna, att inlägget har givit skäl till några som helst kommentarer. Det har visserligen såväl i motionen som i den
- ärade talarens anförande framhållits, att kommunerna nog skulle, om inte en
del av nöjesskatten tillfölle dem, verka för att vissa nöjen som inte äro önskvärda komme att förbjudas. Nu är det ju så, att kommunerna som sådana ha mycket litet inflytande, ja, egentligen intet inflytande alls på dessa ting. Det är polismyndigheterna, som bestämma och giva tillstånd till eller utfärda förbud för sådana nöjen, och under dessa omständigheter tänker jag mig, att sådana, som vilja driva dessa nöjen som industri, näppeligen låta påverka sig av-nagra kommunala uppfattningar, om det är så, att polismakten medgiver nöjenas fortsättande.
Jag v-ill,- herr talman, utöver detta endast be att få stryka under vad utskottet imsitt. avslagsyrkande säger. Utskottet säger nämligen: »Att i nu rådande, tjamval for kommunerna bekymmersamma ekonomiska läge avhända dem ifrågavarande inkomstkällafinner utskottet icke tillrådligt» Jag ber att fa understryka detta, därför att jag nog personligen har den uppfattningen. att denna nojesskatt nappehgen kan anses som någon lämplig kommunalskatt, och Jag ar ingalunda främmande för tanken, att denna skatt borde kunna tillkom
