Onsdagen den 29 april 1942. Nr 16. 31 Föredrogos åiiyo första lagutskottets utlåtanden: nr 21, i anledning av väckt motion om utredning i syfte att bättre trygga
utomäktenskapliga barns rätt till underhållsbidrag; och nr 22 i anledning av väckt motion angående viss ändring i gällande be stämmeliser om fastställande av kommuns andel i kostnaderna för polisväsendet i gemensamt polisdistrikt.
.V ad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 28, i anledning av väckta motioner om rätt för hustru att bära sitt eget eller mannens släktnamn eller båda i förening.
l detta utlåtande hade utskottet hemställt, att riksdagen i anledning av två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisa-de likalydande motioner, nr 142 i första kammaren av herr Ohlin m. fl. och nr 152 i andra kammaren av fröken Hesselgren m. fl., måtte i »skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning av frågan om rätt för hustru att bära sitt eget i stället för mannens släktnamn samt för riksdagen framlägga det förslag, som därav kunde föranledas.
Herr Siljeström: Herr talman! För den, som i likhet med mig bevistar sin första riksdag, finnes det många anledningar att känna förvåning. En sådan känsla har i hög grad utlöst sig hos mig i samband med nu föreliggande fråga. Inte så, att jag känner någon förvåning över de förevarande båda motionerna, ty beträffande motioner har man ju blivit ganska härdad. Nej, min förvåning avser lagutskottets utlåtande, ett enhälligt utlåtande, där man hemställer om en skrivelse till Kungl. Maj:t i dessa motioners syfte.
Man frågar sig verkligen vad som inträffat för att en så pass uppseendeväckande åtgärd som denna skall vidtagas, nämligen att den hävdvunna och för en del år sedan lagfästa regeln, att hustrun skall bära mannens familjenamn, skall uppmjukas utöver vad som redan nu gäller sålunda att gift kvinna skall efter äktenskapets ingående ha rätt att behålla sitt flicknamn. De skäl, som anförts i motionerna och utlåtandet, synas mig inte bära långt. Jag kan utan vidare gå förbi ett så opraktiskt och verkltighetsfrämmande skäl som det, vilket åberopas av kvinnoarbetskommittén i dess år 1938 avgivna betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m. m., där det heter: »l firmalagen av år 1887 finnes en speciell bestämmelse, som missgynnar de gifta kvinnorna. - - - För den händelse nämligen att firmabeteckningen innehåller hennes personnamn före giftermålet, kan en gift kvinna, om hon en tid upphört med firmans drivande, icke efter giftermålet återöppna den i samma namn utan måste använda makens familjenamn eller finna end helt ny beteckning. I dylika fall blir den i 1920 års äktenskapslag nyinförda bestämmelsen om att hustru skall antaga sin makes släktnamn till direkt ekonomisk skada." Det skälet finner jag ytterst opraktiskt. Något mera fog kan det finnas för det skäl, som ligger däri, att vissa yrkeskvinnor såsom affärsidkerskor, skådespelerskor eller författarinnor såsom ogifta skaffat sig en viss goodwill i sitt namn, men här har ju lagen redan nu givit en möjlighet att tillvarataga detta intresse, då den medgiver, att hustrun må bära sitt eget namn i förening med mannens, om hon därom gör anmälan till kyrkobokföraren. Härigenom tillskapas visserligen ett, dubbelnamn, men det är ju ingalunda därför nödvändigt, att vederbörande i sin dagliga verksamhet använder båda namnen.
gäriâiâd synas alla befogade anspråk i detta avseende vara behörigen tillgoose a.
Om rätt för huatru att bära eget släktnamn.
