Ang. bekämpandet av smittsam kastning hos nötkreatur.
42 Nr 16. Onsdagen den 29 april 1942.
Arng. ändring i lagen om handel med fodermedel. (Forts.) räkningen av antalet foderenheter per 100 kg i en blandning av olika fodermedel på grundval av analysen är en ganska komplicerad procedur, som dessutom kan genomföras efter olika principer, dels ock att foderenheter av olika valör för svin, nötkreatur, fjäderfä m. fl. djur under de senaste åren framkommit i vårt land och att dessa nya foderenheter i viss mån avvika från den i allmänhet och även av kontrollföreningarna tillämpade och för samtliga. de vanliga husdjuren gällande s. k. Nils Hanssonska foderenheten och foderenhetsberäkningen. En lag, som föreskriver deklaration av foderenheter per 100 kg, bör därför innehålla bestämmelser om tillvägagångssättet vid foderenhetsberäkningen samt angiva, om det skall avses den gängse foderenhetsberäkningen enligt Nils Hansson eller någon av de nyare formerna och i sistnämnda fall vilken av dessa. -
Aven om vår motion på grund av förefintliga omständigheter ej vunnit utskottets bifall, är det vår önskan, att lagen, när den en gång skall sättas i funktion, kompletteras med vad vi anfört i motionen, vilket också det stora flertalet av dem, som yttrat sig över motionen, instämt i. .
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i förevarande utlåtande hemställt. -
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 25, i anledning av väckt motion angående bekämpandet .av smittsam kastning hos nötkreatur.
l en inom första kammaren väckt, till jordbuksutskottet hänvisad motion, nr 76, av herr Nilsson, Bror, m. fl., hade hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Konungen anhålla om utredning, huru -bekämpandet av smittsam kastning hos nötkreatur kunde sam-ordnas med det av hushållningssällskapen handhavda kliniska tuberkulosbekämpandet.
Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet på åberopade grunder hemställt, att motionen l: 76 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Herr Nilsson, Brorzi Herr talman! Det är en otacksam uppgift att här i riksdagen väcka motioner i jordbruksfrågor. Aven om man får de sakkunniga myndigheterna med sig, ja, även om jordbruksutskottet självt såsom i den, föreliggande frågan nödgas erkänna, att det finns »i berörda avseende vissa frågor som synas erfordra närmare utredning», -avslås ändå motionen.
Såvitt man kan finna av förevarande utskottsutlåtande har utskottet förbisett det som i den av mig jämte flera andra ledamöter väckta motionen är det väsentligaste, nämligen betydelsen av en organiserad kamp mot den smittsamma kastningen. Denna även för människan farliga sjukdom breder ut sig på ett oroväckande sätt och orsakar årligen förluster på tiotals miljoner kronor. Det är av föga värde, om en och annan kreatursägare med egna uppoffringar och stöd av det allmänna lyckas befria sin besättning från sjukdomen. Ny nedsmittning riskeras städse genom grannar, som eventuellt icke nedlagt samma arbete för att få sina gårdar fr-ia från sjukdomen.
Man behöver bara tänka på det planlösa sätt, varpå vi i årtionden bedrivit kampen mot nötkreaturstuberkulosen och som endast resulterat i sjukdomens ytterligare spridning. Av allt som åtgjorts från det allmännas sida för jordbrukets ilel känner jag intet så misslyckat som detta tuberkulosbekämpande. Enskilda besättningar ha undersökts med tuberkulin, vartill sedan mycket länge statsbidrag lämnats. De reagerande djuren ha fått säljas 1 den allmänna marknaden. Den undersökta besättningen har blivit fn från sjukdomen, men samtidigt ha kanske flera andra blivit smittade genom de förgsålda dju
