Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
7
Motioner i Första kammaren, Nr 43.

Nr 43.


Av herr Petersson, Emil, om pension åt förre vicekonsuln C. G.

Fredholm.


Charles Gustaf Fredholm, som är född den 25 juni 1865, förordnades den 10 december 1892 till vicekonsul i Konstantinopel. Den 30 december 1893 förordnades han av Kungl. Maj:t att tills vidare biträda med utförandet av de med drogmanbefattningen vid beskickningen i Konstantinopel förenade göromålen. Den 13 november 1896 utnämndes han av Kungl. Maj:t till drogman vid beskickningen. Delvis i egenskap av t. f. chargé d’affaires förestod han denna under tiden 12 juli—10 september 1894, 26 juni—10 september 1896, 12 januari—30 mars 1898, 2 juli—28 september 1898, 12 juli—15 oktober 1899, 19 juli—7 oktober 1900, 27 november—12 december 1901 samt 2 juni —21 augusti 1902.

Den 10 juni 1903 beviljades Fredholm begärt avsked från befattningarna såsom drogman vid beskickningen och vicekonsul i Konstantinopel. Den 11 oktober 1907 utnämndes och förordnades han till vicekonsul i Riga med konsuls namn, heder och värdighet. Den 31 december 1913 utnämndes han till vicekonsul vid generalkonsulatet i New York, vilken befattning han dock ej tillträdde. Den 9 oktober 1914 försattes Fredholm på egen begäran i disponibilitet utan rätt till expektansarvode samt beviljades den 30 juli 1930 begärt avsked från befattningen såsom vicekonsul i disponibilitet.

Ehuru Fredholm under cirka 17 år tjänstgjort i utrikesdepartementets tjänst och erlagt föreskrivna pensionsavgifter, har han icke kunnat beviljas pension. Då Fredholm nu befinner sig i sådana omständigheter att han icke kan reda sig utan hjälp från det allmänna, synes det rimligt, att riksdagen prövar frågan om hans pension. Under hänvisning till den utförliga redogörelse, som tillställes vederbörande utskott, hemställes därför,

att riksdagen måtte besluta bevilja f. vicekonsuln Charles Gustaf Fredholm en årlig pension till det belopp, som kan anses skäligt.

Stockholm den 21 januari 1942.

Emil Petersson.