Nr 72.
Av herr Mannerskantz, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till arrendeegnahemsfonden.I kapitalbudgeten, nionde huvudtiteln, i årets statsverksproposition äro under punkterna 28 och 29 upptagna anslag till Jordfonden kr. 1,000,000 och till Arrendeegnahemsfonden kr. 500,000, vilket innebär en nedsättning emot anslagen för innevarande budgetår med för vardera fonden 1,000,000 kronor. Egnahemsstyrelsen hade föreslagit oförändrade anslag.
I skrivelse av den 26 augusti 1941 har besparingsberedningen efter en utförlig motivering föreslagit att arrendeegnahemsverksamheten under nuvarande statsfinansiella situation och med hänsyn till den på grund av de höga byggnadskostnaderna mycket låga förräntningen tills vidare i sin helhet nedlägges. Föredragande statsrådet uttalar, att denna verksamhet bör fortsätta även under nu rådande kristid, men i begränsad omfattning. Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande över beredningens skrivelse bl. a. anfört att »mot vad beredningen uttalat rörande arrendeegnahemsverksamhetens ekonomiska innebörd är i stort sett intet att erinra.» Detta innebär i själva verket att, om även hänsyn tages till att vid förräntningens beräkning hittills någon avskrivning å det nedlagda kapitalet icke ansetts böra ifrågakomma, för de lägenheter som iordningställts under senaste åren ingen som helst verklig avkastning erhållits.
Jag vill icke bestrida, att ifrågavarande verksamhet i vissa fall haft tämligen god social verkan, men bekant är även att så icke alltid varit fallet. Befogad kritik har i många fall förekommit emot förhållandena på vissa av lägenheterna och någon större säkerhet för att fullt lämpliga personer skola kunna erhållas som arrendatorer torde icke kunna givas.
Om denna som försöksverksamhet alltjämt betecknade rörelse givit synnerligen goda och ensartade resultat, kunde en statlig insats som ej giver någon som helst förräntning måhända vara motiverad även under nu rådande. förhållanden i begränsad omfattning. Den sociala betydelsen måste dock, som egnahemsstyrelsen själv framhåller, förringas av att ett så obetydligt antal arrendeegnahem i förhållande till antalet jordbruk i landet kan komma till stånd.
Jag instämmer i vad statskontoret yttrar, att verksamheten icke blott får bedömas ur ekonomisk synvinkel utan att en avvägning bör ske mellan de ekonomiska och sociala synpunkterna. Liksom statskontoret måste jag emellertid anse, att läget just nu är sådant, att en förutsättning för verksamhetens fortsatta bedrivande bör vara att kostnaderna väsentligt nedbringas.
