Nr 114.
Av herr Franzon, om ökat anslag till bidrag till extra provinsialläkares
avlöning m. m.
Landstingens sjukvårdskostnader ha år från år stigit till allt högre belopp.
Beaktansvärda ansatser, som gjorts för att hålla kostnaderna nere, ha ej
kunnat hindra, att landstingen sett sig nödsakade att år från år höja anslaget för
den slutna sjukvården, och det ökade antalet sjukplatser, som kommit till,
har genast tagits i anspråk av väntande sjuka.
Enligt min uppfattning är enda sättet att nå en verklig begränsning av landstingens kostnader för sjukhusvård att underlätta vården av sjuka i deras hem. Detta är emellertid en svår och komplicerad fråga, som ytterst bottnar i bostadssociala problem. Distriktsköterskeorganisationens utbyggnad är även i detta hänseende en viktig faktor liksom ock frågan om en ordnad hemhjälp.
En förutsättning för ordnandet av god sjukvård i hemmen är emellertid främst tillgång på läkarvård till överkomliga priser. Vi ha här i landet en utmärkt läkarvårdsorganisation i våra provinsialläkare, men denna organisation är långt ifrån utbyggd i den omfattning, som vore önskvärd för att en verklig god hemsjukvård skall kunna beredas. Förslag föreligger visserligen till en väsentlig utökning av antalet ordinarie provinsialläkare, men detta förslag torde med hänsyn till det statsfinansiella läget icke komma att förverkligas på många år; Extra provinsialläkare har tillkommit på några platser, men ej i den utsträckning, som motsvarar behovet.
Provinsialläkare äro i regel förmän för distriktssköterskorna, och om distriktsvården skall komma till sin rätt, tarvas även en utbyggnad av provinsialläkareorganisationen. Jag anser det därför önskvärt, att i avvaktan på genomförandet av den av medicinalstyrelsen år 1938 framlagda planen till provinsialläkareorganisation extra provinsialläkare tillsättas på alla de platser, där provinsialläkaredistrikt enligt nämnda plan skulle inrättas, eller åtminstone på de platser, där läkarebristen är svårast.
Kungliga medicinalstyrelsen har i sina petita till årets riksdag hemställt om en höjning av anslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlöning från 24,500 till 33,000 kronor och därvid bl. a. anfört: ”Med hänsyn till det statsfinansiella läget har riksdagen ansett sig icke kunna annat än i mycket begränsad omfattning bevilja medel för inrättande av nya ordinarie provinsialläkaredistrikt enligt den av medicinalstyrelsen den 21 februari 1938 framlagda, i propositionen nr 237/1939 omförmälda planen. Behovet av nya tjänsteläkare är emellertid så trängande, att särskilda åtgärder för tillgodoseende av detta behov synas motiverade. Vid övervägande av denna fråga har såsom en provisorisk lösning framträtt möjligheten av att få till stånd extra provinsialläkaredistrikt i vissa orter, där ordinarie distrikt enligt förenämnda
