Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/219

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
7
Motioner i Första kammaren, Nr 118.

Nr 118.


Av herr Wagnsson, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning rörande revision av den vid civila avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen.


I bilagan till 1942 års statsverksproposition under rubriken ”För flera huvudtitlar gemensamma frågor” (sid. 14) har chefen för finansdepartementet — med avsteg från föreskrifterna om löneklassplacering vid befordran i 8 § 1 mom. första stycket civila avlöningsreglementet — föreslagit som huvudregel, att tjänsteman, då hans tjänst flyttas till högre lönegrad, skall bibehålla sin nuvarande löneklassplacering, såvida denna icke understiger lägsta löneklassen i den nya lönegraden. Om så skulle vara förhållandet, borde tjänstemannen placeras i sistnämnda löneklass.

Förslaget innebär jämväl ett direkt avsteg från den princip, som i liknande fall tillämpades vid ikraftträdandet den 1 juli 1939 av civila avlöningsreglementet. I kungörelsen nr 274/1939 Avd. III punkt 3 stadgas nämligen följande: ”Beträffande ordinarie tjänsteman, som samtidigt med övergången den 1 juli 1939 till civila avlöningsreglementet vinner befordran till tjänst inom högre lönegrad, skola i förekommande fall bestämmelserna i 8 § 1 mom. första stycket tillämpas med utgångspunkt från den löneställning tjänstemannen innehade omedelbart före befordran.”

Det är givetvis sparsamhetsskäl, som föranlett detta förslag, men frågan är dock, om ej denna synpunkt i detta fall fått ett alltför stort spelrum. Med hänsyn till den långa tid, som erfordrats för framläggande av förslaget till revision av tjänsteförteckningen, och den därav föranledda förlängningen av den tid, här ifrågavarande tjänstemän fått kvarstå i en lägre lönegrad än den, som bort föranledas av arten och omfattningen av tjänstemännens arbete, synas i de fall, varom här är fråga, särskilt starka skäl tala för, att dylik tjänsteman omedelbart tillerkännes den löneförbättring, som jämlikt reglementet skulle tillkommit honom, därest det gällt befordran till ny tjänst. Vid bifall till departementschefens förslag skulle vid lönegrader med delvis samma löneklasser exempelvis kunna inträffa, att tjänsteman, som under mer än tre år, ja i många fall flera gånger denna tidsrymd, uppburit avlöning i högsta löneklassen inom den lägre lönegraden, skulle få vänta ytterligare tre år, innan han erhåller lön i närmast högre löneklass.

Då tillräckliga skäl ej anförts för departemenschefens förslag, hemställes,