undermåliga transportmedel kunna medföra. En betydande roll spelar givetvis i detta sammanhang även, att materielen och transportdetaljerna i övrigt handhavas av en för ändamålet väl övad och utbildad personal.
Om man bortser från fjärrtransporterna, tillgodoses de här anlagda synpunkterna på snabb, säker och möjligast bekväm transport ojämförligt bäst genom ambulansbilar. I den mån sådana icke finnas, får man lita till för sjuktransporttjänst tillfälligt apterade person- och skåpbilar m. m. Ambulansbilarnas fördelar äro emellertid uppenbara. En ändamålsenligt konstruerad sådan rymmer inuti sjukhytten fyra på bår liggande och därjämte en sjukvårdare, som under transporten till sjukhuset kan ta hand om de sårade. En för sjuktransport apterad personbil däremot rymmer endast en eller högst två på bår liggande men kräver trots detta i stort sett samma personal, bränsleförbrukning och kolonnutrymme som en ambulansbil. En för sjuktransport apterad skåpbil åter kan visserligen rymma fyra på bår liggande men är på grund av det ansträngda utrymmet vid en sådan belastning icke lämplig för transport av svårt skadade och framför allt icke för transport i sådana fall, där högläge i någon form måste användas under transporten. Här erbjuder ambulansbilen helt andra möjligheter.
Det ovan sagda understryker önskvärdheten av att största möjliga antal fullgoda ambulansbilar i händelse av krig kunna ställas till sjuktransportväsendets förfogande. Detta kräver åtgärder redan under fredstid. Det säger sig visserligen självt, att ett land icke under fredstid kan eller har råd att anskaffa ambulansbilar till ett antal, som motsvarar behovet eller önskemålen i händelse av ett krig. Icke ens i det läge, som nu råder, skulle en dylik rent militärt betingad anskaffning i full utsträckning kunna anses ekonomiskt möjlig eller försvarlig. Otvivelaktigt borde emellertid en hel del kunna göras. Sålunda har många gånger vitsordats, att tillgången på ändamålsenliga ambulansbilar i vårt land för närvarande är långt ifrån tillfredsställande ens för fredstidens behov. En för några år sedan på privat initiativ verkställd inventering gav i dessa hänseenden ett vittnesbörd, som måste betecknas som beklämmande, och även om förhållandena sedan dess ha förbättrats, torde de alltjämt vara långt ifrån tillfredsställande.
Strävandena synas därför i första hand böra inriktas på att tillfredsställande tillgodose fredstidens behov av fullgoda ambulansbilar. Finnas väl dylika bilar i tillräckligt antal vid de olika sjukhusen och sjukvårdsanstalterna inom landet, så kunna de i händelse av krig på ett ovärderligt sätt inom krigsskådeplatsen komplettera arméns för sjuktransport apterade övriga bilar i och för transport av svårare skadade mellan arméns huvudförbandsplatser och sjukhusen. I själva verket borde det enligt vårt förmenande kunna uppställas som ett minimikrav på vägen mot en god militär sjuktransportberedskap, att ändamålsenliga ambulansbilar anskaffas i så stort antal, som motsvarar det civila behovet under fredliga förhållanden. Vad som därutöver skulle kunna göras
