Flera andra bristfälligheter rörande denna undervisning kunna påvisas — exempelvis bristen på lämpliga läroböcker — och det centrala ämbetsverket, kommerskollegium, som har till uppgift att bland annat övervaka installatörskungörelsens tillämpning, har flere gånger och senast i utlåtande den 31 oktober 1938 uttalat att frågan om installatörsutbildningens rationella ordnande snaras måste lösas.
I utlåtande den 31 december 1941 över en framställning från Svenska elektriska installatörförbundet beträffande meromnämnda kungörelse angående behörighet att vid elektriska starkströmsanläggningar utföra installationsarbete (nr 219/ 1939) anför kommerskollegium bland annat följande:
»I detta sammanhang kan kollegium ej underlåta att understyrka, att utbildningen av elektriska installatörer även i övriga avseenden enligt kollegii mening alltjämt ej är ordnad på ett tillfredsställande sätt. I förenämnda utlåtande den 31 oktober 1938 rörande ordnande av installatörsundervisningen uttalade kollegium, att ett längre uppskov med installatörsundervisningens ordnande skulle kunna äventyra installatörsförordningens syfte och tillämpning och bereda de parter och intressen, som av denna förordning beröras, allvarliga olägeheter. I två likalydande motioner, väckta vid 1939 års riksdag, den ena inom första kammaren av herrar L. Franzon och G. Strömberg (I:151) och den andra inom andra kammaren av herrar T. Henriksson och R. Lundqvist (II:286) hemställdes om åtgärder för övervakande av utbildningen av elektriska installatörer. Motionerna föranledde emellertid icke till någon åtgärd från riksdagens sida. Kollegium vill även hänvisa till vad i verkstadsskoleutredningens betänkande den 30 december 1938 (S. O. U. 1938:54) i denna fråga anföres (sid. 67—69). Oaktat att det sedan många år tillbaka funnits av staten uppställda obligatoriska kompetenskrav för rätt att utföra elektriskt installationsarbete, är frågan om installatörsutbildningens rationella ordnande alltjämt olöst. Kollegium kan här endast uttala den förhoppningen, att frågan om den elektriska installatörsutbildningens ordnande snarast kommer ur det dödvatten, vari den på grund av förhållandena råkat.
Såsom av det anförda framgår kan kollegium icke förorda ändring av bestämmelserna i installatörskungörelsen i den av installatörförbundet önskade riktningen men anser vad förbundet anfört angående ordnadet av undervisningen för A-installatörerna beaktansvärt. I övrigt vill kollegium ytterligare understryka vikten av att frågan om installatörsutbildningens ordnande snarast måtte lösas.»
Det synes även undertecknad vara ur det allmännas synpunkt nödvändigt, att frågan rörande installatörsutbildningens rationella ordnande upptages till skyndsam behandling och löses i enlighet med de riktlinjer, som angivits i ovannämnda sakkunnigebetänkande av den 23 oktober 1935 (S. O. U. 1935:53).
