Nr 132.
Av herr Franzon, m. fl., angående viss ändring i förordningen om
nöjesskatt.
Enligt förordningen om nöjesskatt den 14 juni 1940 hänföras »konsert,
operaföreställning och annan musikalisk föreställning» till taxa I samt
»varieté och kabaretföreställning» till taxa III. Någon objektivt fastställbar gräns
mellan vad som är att hänföra till »musikalisk föreställning», å ena och å
den andra sidan »varieté och kabaretföreställning» torde icke finnas. I praxis
har emellertid tillämpningen blivit den, att lokalen för artistprogrammets
framförande blivit bestämmande för den taxeklass, till vilken föreställningen
kommit att hänföras. Enligt utslag från regeringsrätten den 12 november
1941 på besvär av Föreningen folkets park u. p. a. i Halmstad har under
taxa III hänförts t. ex. sång av operasångarna Einar Beyron och Brita
Hertzberg, sång och musik av Estniska Sångsällskapet, konsertprogram med
sång av Håkan von Eichvalds orkester, sång av Carin Svensson och
Karl-Magnus Thulstrup liksom ock sång- och musikprogram, framförda av andra
jämförliga artister. Då dessa artister giva kvällskonsert i sluten konsertlokal
hänföras föreställningarna däremot i praxis till taxa I. En förklaring till
denna olika värdering torde vara, att den entrébiljett, som berättigar till
åhörande av angivna artistprogram, samtidigt ger tillträde till övriga inom
folkparkens område befintliga attraktioner, däribland i regel en dansbana,
vilken nöjestillställning där hänförlig under taxa III. Enligt § 5 sista stycket
nöjesskatteförordningen skall, om nöjestillställningen är sammansatt av
delar, som falla under olika taxor, skatten bestämmas efter den del, som är
den huvudsakligaste. I det berörda fallet från Halmstad framgick, att
endast cirka en femtedel av den publik, som löste biljett till parken, begagnade
sig av dansbanan, att entréavgifterna till parken uppgingo till fem gånger
så stort belopp som dansavgifterna och att av parkentréavgifternas
nettobelopp — nöjeskatten frånräknad — tre fjärdedelar åtgingo till artistgager.
Dessa proportioner torde hava sin motsvarighet jämväl vid andra folkparker.
Beräkningen av nöjesskatt enligt taxa III å entréavgifterna till parken har
motiverats dels därmed, att artistuppträdena voro att hänföra till »varieté
och kabaretföreställning», och dels därmed, att »för deltagande i dansen
eller åskådande av densamma inträdesavgift till nöjesplatsen måste betalas».
Folkets parkers centralorganisation är den ojämförligt största förmedlaren av sceniska artister i landet för uppträdande å friluftsscener. De artister, som sålunda förekomma på folkparkernas scener, äro noggrant sovrade och av god artistisk kvalitet. Enbart den omständigheten, att inom folkparkerna jämväl tillhandahållas dansbanor för ungdomen, borde icke leda till den
