Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
13
Motioner i Första kammaren, Nr 145.

Nr 145.


Av herr Berg, Robert, och herr Gillström, om revision i vissa

hänseenden av lagen om semester.


I 3 § i semesterlagen stadgas, att den »som innehaft sin anställning sedan minst 180 dagar, äge rätt till semester enligt vad i 4 § stadgas». I 4 § åter stadgas, att rätt till semester skall anses föreligga för varje månad under kvalifikationstiden, under vilken arbete utförts för arbetsgivarens räkning å minst 16 dagar.

Vid den praktiska tillämpningen av dessa bestämmelser har det visat sig att stora grupper arbetare icke kunna förvärva och erhålla semester, enär intet formellt anställningsförhållande funnits upprättat mellan arbetaren och arbetsgivaren. Vid arbetsdomstolen ha handlagts flera sådana fall, där trots mångårigt arbete hos en och samma arbetsgivare semester icke ansetts kunna utgå enligt lag.

I arbetsdomstolens domar n:ris 88 och 89 år 1939 prövades sålunda de extra stuveriarbetarnas rätt till semester. Denna grupp, som omfattar ett betydande antal arbetare, står visserligen icke till arbetsgivarens förfogande på det sätt, att formligt anställningsförhållande finnes upprättat men arbetaren söker endast sitt arbete hos respektive stuveriföretag och erhåller i regel sådant i tur och ordning närmast efter de s. k. ordinarie arbetarna. I åtskilliga fall kan arbetsförtjänsten uppgå till samma belopp eller till belopp ej väsentligt understigande de ordinarie arbetarnas, och arbetsdagarna per månad utgöra sexton och däröver. Arbetsdomstolen har emellertid ansett, att semesterrätt icke förelegat, enär intet formellt anställningsförhållande funnits upprättat, vare sig mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetaren eller mellan arbetsgivaren och den anställdes fackliga organisation.

I ett annat fall förklarade arbetsdomstolen, dom nr 56/1940, att semesterrätt icke förelåge för en åkeriarbetare, enär denne icke vore att anse såsom anställd hos arbetsgivaren, trots att han under en tid av 15 månader — med undantag för några timmar, då arbete icke fanns — uteslutande arbetat hos en och samma arbetsgivare. Under denna tid hade under 13 av månaderna utförts arbete 16 dagar eller därutöver. Det antal anställda, som utgöra denna kategori, kan icke uppgivas, men det rör sig om en betydande grupp hos de tusentals arbetsgivare inom åkeribranschen, som finnas inom landet.

På enahanda sätt utestängas från lagenlig semesterrätt betydande grupper inom vissa industrier, vilka årligen äro sysselsatta hos en och samma arbetsgivare men vilkas arbete är av den natur, att det icke lämpligen kan