avbetalningstiden från de företag, som tillverka och försälja dessa maskiner, nu inskränkes till ett år, har anskaffningsmöjligheterna för den mindre jordbrukaren ytterligare försvårats.
I motioner vid 1940 och 1941 års riksdagar har förut hemställts att för inköp av mjölkmaskinsanläggning för den enskilde jordbrukarens eget bruk skulle kunna utlämnas lån från jordbrukets maskinlånefond.
Jordbruksutskottet, som vid nämnda riksdagar icke kunnat förorda riksdagens bifall till den i motionerna gjorda hemställan, har därvid erinrat att fonden inrättats för tillgodoseende av behovet hos mindre jordbrukare av lånemedel för anskaffande av jordbruksmaskiner, avsedda att användas gemensamt för flera jordbrukare. Det har även i debatten, då denna fråga i riksdagen behandlats, anförts, att en utvidgning av lånerörelsen, så att även lån skulle kunna utlämnas åt den enskilde jordbrukaren för inköp av maskiner för endast eget bruk, skulle innebära en ny princip i denna statens utlåningspolitik. Denna princip har emellertid redan brutits, nämligen ifråga om lån för anskaffande av grästorkar m. m. Förhållandet är i själva verket nu så, att under det staten lämnar enskild storjordbrukare möjlighet att med tillhjälp av stora lån ur en statens lånefond inköpa grästorkar, i stort sett för endast eget bruk, vägras en mindre jordbrukare ett mindre lån för inköp av mjölkmaskinsanläggning.
Nu inställer sig självfallet den frågan. Nu när jordbrukets maskinlånefond i sin hittillsvarande verksamhetsform kan verka utan nya kapitaltillskott, bör tiden vara inne för att vidga dess låneverksamhet och göra den mera effektiv för det mindre jordbruket.
Vi hemställa därför att för inköp av mjölkmaskinsanläggning för den enskilde jordbrukarens eget bruk, skall lån kunna utlämnas från jordbrukets maskinlånefond. Då lån för inköp av mjölkningsmaskiner endast bör lämnas åt de mest behövande, bör en behovsprövning härvidlag införas.
En sådan utvidgning av lånefondens uppgifter måste givetvis föranleda ett kapitaltillskott. Med lånefondens nuvarande ekonomiska ställning torde ett nytt kapitaltillskott av 200,000 kronor vara tillfyllest. Emellertid bör enligt vår mening något nytt anslag härvidlag icke av riksdagen beslutas, utan föreslå vi att det av oss nämnda erforderliga beloppet av 200,000 kronor tillföres jordbrukets maskinlånefond genom att nämnda belopp överföres från lånefonden: Lån för anskaffande av grästorkar m. m. Av förut anvisade medel på 4 miljoner kronor och med en utlåning under året på 1,007,410 kronor visar denna lånefond på en för utlåning disponibel kapitaltillgång av cirka 2,992,600 kronor, vilket torde vara mer än tillräckligt för lånefondens verksamhet och även tillåta av oss föreslagna överföring av visst belopp till jordbrukets maskinlånefond.
Med stöd av vad vi ovan anfört få vi hemställa,
att riksdagen måtte besluta,
dels att av den reservation av cirka 2,992,600 kronor, som redovisas under kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder: Lån för
