Svenska spannmålsaktiebolagets stora nettoutgifter, som regleras först i efterhand, kunna till en del falla utanför dessa anslag.
Starka skäl tala för en försiktig, successiv avveckling av den belastning å statskassan, som de generella, i avd. I ovan upptagna prissänkande åtgärderna innebära. Svenska staten kan icke anses ha råd till årliga utgifter av denna storleksordning för att livsmedel skola kunna säljas under framställningskostnaderna även åt relativt välsituerade folkgrupper. De samhällsekonomiska verkningarna av en dylik premie och stimulans åt konsumtionen i nuvarande läge av inknappad försörjning äro vådliga. Ävenledes synes det mig innebära en viss inkonsekvens från statens sida att i andra sammanhang hävda nödvändigheten av sparande och konsumtionsinskränkning men sedan likväl — mer eller mindre med lånade medel — bidraga till att den för konsumtion disponibla och säkerligen också till stor del använda köpkraften hålles uppe.
Å andra sidan är det uppenbart att man här får gå fram med den största försiktighet, närmast med tanke på den stegring av levnadskostnadsindex, som en avveckling av de generella subventionerna skulle medföra. Risk förefunnes nämligen — så länge för år 1942 gällande lönepolitiska bestämmelser tillämpas — att därmed automatiskt en viss lönestegring och ytterligare prisstegring skulle följa. En icke obetydlig anpassning torde likväl kunna genomföras under senare delen av innevarande år på ett sådant sätt att en stor del av kostnaderna för dessa subventioner avlyftes från statskassan. Under förutsättning att årets skörd blir av någorlunda normal storlek, bör detta kunna ske utan att en alltför tung börda lägges på konsumenterna. I sammanhang därmed torde dock en viss utbyggnad av det sociala rabattsystemet vara tillrådlig, så att priset å mjöl och vissa brödsorter sänkes för de mindre välsituerade grupperna på ungefär samma sätt som nu sker med priset å matfett och mjölk. Livsmedelskommissionen har i sitt i Kungl. Maj:ts prop. nr 278 till 1942 års riksdag återgivna yttrande förklarat en dylik rabattering å mjöl och s. k. spisbröd vara genomförbar. I främsta rummet synes det vara motiverat att man under sommaren 1942 avstår från den generella prissänkning å smör med 50 öre per kilogram, som förekom i fjol sommar. I andra rummet ifrågakommer en successiv avveckling av den generella brödsubventionen och av pristillägget å mjölk med 1.5 öre per liter, vilket senare torde förutsätta ett återinförande av mjölkavgiften. Den därmed följande prishöjningen för konsumenterna tarvar emellertid, som redan påpekats, en för de mindre välsituerade folkgrupperna kompenserande utvidgning av det sociala rabattsystemet. Kostnaden härför bleve blott en mindre del av den summa staten skulle inbespara. Till frågan om ett avlyftande från statskassan av kostnaderna för andra, ovan berörda bidrag torde det vara för tidigt att nu taga ställning.
Med stöd av ovanstående får jag härmed vördsamt hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning rörande möjligheterna att under nästa budgetår
