Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/340

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
2
Motioner i Första kammaren, Nr 158.

Godtycke uppammas även av det påtalade stadgandet som sådant, då det sker »utan rättegång». Vissa skrifter beslagtas, ehuru mildare i sin framställning, andra, starkare, icke. Man får heller icke, annat än efteråt, veta anledningen till beslag, och det blir därigenom för en lojal utgivare svårt att anpassa sig, då han icke vet vad han har att rätta sig efter, detta helst som utländsk makts anspråk växlar efter dess förutsättningar och intressen.

Ikke nog med, att genom det återupplivade, antikverade, för svensk demokrati främmande beslagsstadgandet i TF 3: 9 den svenska rättssäkerheten och tryckfriheten råkat i upplösning och godtycket givits svängrum. Stadgandets tillämpning medför, och det synes oss vara det farligaste, även en försvagad andlig försvarsberedskap. Det kan innebära ett utlämnande till utländsk makt av svensk frihet. Det kan bli möjligt för en utländsk makt med tillräckliga skrämselresurser att påtvinga svenska folkets press och litteratur och därmed hela vårt folk sin mening, att motverka demokratien och svenskheten, att sprida defaitism och på så vis undergräva vårt försvar och vårt bestånd som fritt folk. Detta så mycket mer om utlandets antidemokratiska propaganda, direkt utifrån eller i svensk press och förlagsverksamhet, icke beslagtages.

Hade någon före 1939 kunnat ana, att det antikverade stadgandet i TF 3: 9 skulle återuppväckas ur nära hundraårig död, skulle det säkerligen för länge sedan varit föremål för motion om upphävande och även upphävts. Det borde vara en självklar sak för Sveriges numera utpräglat demokratiska riksdag att till undvikande av missbruk utlyfta stadgandet ur tryckfrihetsförordningen. En sådan åtgärd skulle innebära en andlig svensk myndighetsförklaring mot utlandet och ge vårt folk känslan av, att dess ledning är beredd att till varje pris försvara dess frihet, inre såväl som yttre. Tillräcklig hänsyn till utländsk makt torde, som sagt, finnas i huvudmomentet i TF 3: 9.

Med hänvisning till ovanstående tillåta sig undertecknade därför föreslå,

att riksdagen ville besluta att såsom vilande för ny grundlagsenlig behandling antaga följande ändrade lydelse av tryckfrihetsförordningen § 3: 9:

Smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande makter syftande omdömen och yttranden om samtida nationer eller stater, med vilka riket är i fredligt förhållande, om deras varande överhet, regering och regeringssätt, höge ämbetsmän och sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar; förbrytelsen skall anses enligt 8 kap. 4 § strafflagen och skriften konfiskeras.

Stockholm den 24 januari 1942.

Fredrik Ström. E. G. C. Brandt.