Nr 165.
Av herrar Norman och Tamm, om inrättande av landsbibliotek i
Västerås.
I årets statsverksproposition erinrar ecklesiastikministern om de
framställningar, som sedan flera år tillbaka föreligga om inrättande av nya
landsbibliotek i Växjö, Östersund, Strängnäs och Västerås. En utvidgning av
biblioteksorganisationen skulle givetvis, framhåller departementschefen,
medföra icke obetydliga kostnader för statsverket och torde därför under
nuvarande förhållanden möta stora svårigheter. Å andra sidan kan frågan om
utbyggandet av denna organisation, vilken under de gångna åren kommit
till stånd endast i ringa utsträckning, inte gärna för någon längre tid skjutas
helt åsido. Från kommunernas och andras sida ha betydande ekonomiska
intressen knutits till denna sak. Det särskilt under nuvarande förhållanden
ökade anlitandet av de offentliga biblioteken bör också beaktas. Så snart den
statsfinansiella situationen inte längre lägger oöverstigliga hinder i vägen,
synes därför frågan om inrättande av nya stifts- och landsbibliotek böra
övervägas.
Såvitt departementschefen för närvarande kan bedöma saken, anser han, att Västerås bör komma i fråga i första hand. För byggnadskostnaderna i Västerås finnas medel redan tillgängliga, och även i övrigt synas goda förutsättningar vara förhanden för att här skapa ett livskraftigt stifts- och landsbibliotek. Statsrådet är dock inte för närvarande beredd att framlägga slutligt förslag men ämnar ha sin uppmärksamhet fäst på saken för att, när förhållandena medge det, ånyo ta upp frågan.
Behovet av detta landsbibliotek med dess åliggande att även utföra ett centralbiblioteks uppgifter för Västmanlands län är synnerligen trängande för såväl Västerås stad som för länet i dess helhet.
I Västerås finnas f. n. flera bibliotek. Intet av dessa fyller de krav, som man numera måste ställa på ett sådant.
Västerås stifts- och läroverksbibliotek har mycket gamla anor. Dess ursprung är att söka i den boksamling, som fanns i den till domkyrkan knutna skolan, vilken fanns redan under medeltiden. Först under biskop Johannes Rudbeckius fick emellertid boksamlingen en sådan omfattning, att den kunde göra skäl för benämningen bibliotek. Då samlades här några band av den tidens bästa litteratur. Samtidigt eller senare under 1600-talet tillkommo krigsbytena från mellersta Europas bibliotek. Under tiden därefter har bokbeståndet ökats bl. a. med donationer från enskilda personer, varibland den Murbeckska samlingen (c:a 3 000 volymer) vid 1700-talets slut var den största. Betydande handskriftssamlingar från rådmannen A. A:son Hülphers och
