Nr 171.
Av herr Löfvander och herr Gustavson, John, om
avveckling av omsättningsskatten m. m.
När vid urtima riksdagen hösten 1940 den s. k. omsättningsskatten beslöts,
uttalades från olika håll starka betänkligheter mot denna skatteform. I flera
fall voro dessa betänkligheter av principiell art och man underströk skattens
oförenlighet med de mest elementära begrepp inom gällande skattelagstiftning.
Sålunda erinrades om att denna skatt drabbar skattebetalarna utan annan hänsyn till bärkraft och skatteförmåga än som innebäres i de bestämmelser, varigenom vissa varuslag undantagas därifrån. De sociala skadeverkningarna av att under nuvarande, för vårt folk hårda tider, med av ökade produktionskostnader och felslagen skörd skärpta svårigheter och fördyrade levnadskostnader genom en skatt av detta slag lägga sten på börda, framstå i öppen dager.
Det har gjorts gällande att omsättningsskatten skulle så till vida drabba dem, som ha de bättre inkomsterna, hårdare, då dessa ha mera att köpa för. Uppenbart är dock, att även om de skattebelopp, som av dessa uttagas bli större, själva skattesystemet dock icke blir i samma mån tryckande. Det är den lille inkomsttagaren och den barnrika familjen i små omständigheter, som särskilt drabbas av denna skatt icke på inkomster utan på utgifter.
Med skäl framhölls även, så väl i motioner som i riksdagsdebatten, att denna beskattningsform vore den, som i nuvarande extraordinärt bistra tider sist borde tillgripas.
Med beklagande måste dock konstateras, att trots att vederbörande riksdagsutskott ägnade grundlig tid åt granskningen av den framlagda propositionen möjligheterna att genom anlitande av andra utvägar anskaffa de erforderliga medlen ingalunda uttömmande prövades. Uppfattningen av att man bragts i ett tvångsläge kom från flera håll till synes och att intet annat val funnes än att antaga den framlagda propositionen. I fråga om möjligheten till andra utvägar saknades icke antydningar att alla sådana generellt kunde betraktas som förbehållna åt kommande regeringsinitiativ. Icke ens möjligheten att något ändra på den tågordning enligt vilken dessa kunde anlitas skulle således föreligga för riksdagen. Karakteristiskt för den allmänna motviljan mot den sålunda genomdrivna skatten och önskan att snart bliva den kvitt synes vara att vederbörande utskottsordförande, samtidigt som han tillstyrkte propositionen och det på densamma grundade utskottsförslaget, gav uttryck åt uppfattningen, att verkningarna av denna skatt skulle visa sig sådana att den snarligen skulle komma att avskaffas.
Härtill kan knytas reflexionen att då avsågs att med omsättningsskatten uttaga 200 miljoner kronor. Då i årets statsverksproposition angives att den för 1941 beräknas ge 240 miljoner kronor och för 1942 eventuellt 250 miljoner
