kriget var synnerligen lågt. De av statsmakterna beslutade direktiven medgåvo emellertid uttagande av ett pris härå, som med upp till 15 procent kunde överstiga 1925—29 års priser. Att det här verkligen var fråga om ett klart erkännande från statsmakternas sida av skäligheten utav ett sådant pris framgår av de uppmaningar jordbrukarna upprepade gånger erhöllo från ansvarigt håll att genom effektivare utnyttjande av sina organisationer och produktionsöverskottets »avlyftande» söka uttaga ett brödsädespris på ungefär 26 kronor per deciton. Sedan dess ha produktionskostnaderna som bekant stegrats och det kan med allt fog fastslås att nu gällande pris på brödspannmålen med hänsyn härtill är billigt och skäligen bör av konsumenterna erläggas. Ur denna synpunkt är sålunda subventionen föga motiverad.
Gjorda undersökningar angående brödpriset som på olika trakter starkt växlar och dess relation till produktionskostnaderna synas även ge fog för antagandet att en effektivare priskontroll skulle ge möjlighet till sådan justering av marginalen för mellanhandsvinsten att förmalningsavgiftens avskaffande helt skulle elimineras. Däremot skulle ett slopande av omsättningeskatten för den konsumerande allmänheten innebära en lättnad av verklig betydelse.
Även andra besparingsåtgärder av motsvarande omfattning synas böra komma ifråga. Bland annat kunde en omprövning företagas av de åtgärder, som motiverats av nödvändigheten att motverka omsättningsskattens sociala skadeverkningar.
I motion till urtima riksdagen 1940 (I: 24; II: 30) framfördes tanken att ersätta omsättningsskatten med på annat sätt utformade beskattningsåtgärder, som med enklare förfaringssätt och mindre invecklade kontrollåtgärder förena större hänsyn till försörjningsbörda och skattekraft. Motionärerna voro icke blinda för att det ekonomiska läget vore sådant, att även den bredare massan måste i förhållandevis ökad omfattning bidraga att bära skattebördan. Den föreslagna omsättningsskatten hörde emellertid till de ur social- och befolkningspolitisk synpunkt mest motbjudande former av beskattning, som drabbade hårdast där försörjningsbördan är störst och lättast där den är minst.
Motionärerna funno därför att en extra inkomstskatt och en väsentlig förändring av grunderna för de skattefria avdragen ur de breda folklagrens och i synnerhet den fattigare befolkningens synpunkt vore att föredraga före omsättningskatten. Det är även obestridligt att en omsättningsskatt, som utgår även på ett stort antal nödvändighetsartiklar, hårt drabbar folkpensionärer och andra i små omständigheter, vilket en även ganska stark beskärning av de skattefria avdragen inte behöver göra. De nuvarande avdragen för statsbeskattningen äro faktiskt så pass tilltagna, att mer än hälften av det taxerade beloppet försvinner som underlag för direkt beskattning. Det är otvivelaktigt önskvärt att en viss frihet från direkt beskattning beredes de lägsta inkomsttagarna. Därifrån och till det nuvarande systemet är emellertid steget långt. När dessutom denna nuvarande relativa skattefrihet till och med för familjer i ganska goda omständigheter göres i icke ringa grad illusorisk genom omsättningsskatten, synes det som om en omläggning av systemet till gagn för de sämst ställda icke borde stöta på oövervinneliga svårigheter.
