Nr 178.
Av herr Bärg, Johan, och herr Löfgren, angående revision av gällande bestämmelser rörande beivran av upprepade
förseelser mot alkohollagstiftningen.
I 18 § av 1925 års förordning om försäljning av vissa alkoholfria och
därmed jämförliga drycker stadgas, att »den, som under tid, då han är ställd
under tilltal för förseelse mot denna förordning, fortsätter samma förseelse,
skall, när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning
därför utfärdats och delgivits, dömas till de böter, som äro stadgade för sådan
förseelse».
En likalydande föreskrift återfinnes i 34 § av 1919 års pilsnerdricksförordning. Principen återfinnes för övrigt även i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning 7 kap. 14 §.
Nämnda stadganden i de båda första förordningarna innebära alltså, att om innehavare av ett kafé gör sig skyldig till förseelse mot förordningarna, så kan och skall han straffas för varje förseelse för sig. Denna föreskrift har visat sig vara ett värdefullt vapen i polismyndigheternas tjänst, då det gällt att beivra upprepade förseelser. I vår huvudstad begagnade sig polismakten sålunda av utvägen med undan för undan förnyade åtal för att få slut på det s. k. nattklubbseländet. Därigenom har polisen kunnat pressa icke laglydiga kaféinnehavare till att antingen stänga sina kaféer eller eljest sköta dem i enlighet med givna bestämmelser.
Tyvärr har det emellertid visat sig, att för flera förseelser åtalade kaféinnehavare numera kunna åberopa och få domstolsmyndigheterna att istället tillämpa ett annat för sig fördelaktigare lagrum, nämligen strafflagens 4:de kap. 1 §.
Denna paragraf reviderades väsentligt och fick sin nuvarande lydelse genom en lag av den 3 juni 1938. I paragrafen ifråga stadgas nu följande: »Skall någon dömas för flera brott, varde gemensamt straff ådömt, evad brotten begåtts genom samma handling eller genom skilda handlingar. För brott som finnes förskylla böter må dock bötesstraffet ådömas jämte straff för övriga brott, om särskilda skäl därtill föranleda».
I detta lagrum hävdas alltså inte principen: skilda brottshandlingar — skilda straff, utan tvärtom grundsatsen: för olika brottshandlingar sammanlagt straff.
En flera gånger felande kaféidkare slipper mycket lindrigare undan när strafflagsparagrafens nya lydelse blir bestämmande för domstolarnas utslag.
