Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/472

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

H) .llnliourr i l-(ir.slu knnulmrrn, Nr 202. regleringen komme till ställd, sannolikt betydande svårigheter skulle uppstå att i tid färdigställa fastighetsböckerna för hela området. Numera har det emellertid visat sig, att arbetet med fastighetsböckerna fortskridit snabbare än hovrätten med hänsyn till de år 1939 föreliggande uppgifterna hade anledning antaga. I Nordmarks domsaga fullbordades arbetet i oktober 1941, i Jösse domsaga kan det beräknas vara avslutat senast den 30 juni 1943 och i Södersysslets domsaga före sistnämnda års utgång. Om den föreslagna regleringen genomfördes vid årsskiftet 1942-1943, skulle då så ringa del av detta arbete återstä, att det med visshet kunde beräknas bliva fullbordat innan det på riksdagens prövning beroende förslaget till rättegångsbalk hunnit träda i tillämpning. Ur nu förevarande synpunkt möter sålunda ej längre något hinder för regleringens genomförande. Sedan nya fastighetsböcker blivit upplagda, kan det knappast förväntas, att de båda mindre domsagorna var för sig komma att erbjuda tillräckliga arbetsuppgifter för en jurist med sådana kvalifikationer som en häradshövding bör äga. Uppråtthållandet av den bestående indelningen skulle sålunda innebära ett visst slöseri med högt kvalificerad arbetskraft. Om 1937 års domsagoutrednings förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen genomföres, kommer också den merkostnad för statsverket, som den nuvarande domsagoindelningen skulle medföra i jämförelse med den av justitieombudsmannen föreslagna, att avsevärt ökas. Tydligt är även, att en domare i en större domsaga vinner en mera allsidig erfarenhet och att göromålen där kunna på lämpligare sätt fördelas mellan häradshövdingen och hans biträden. En omständighet, som väcker tvekan om lämpligheten att genom återbesättande av de lediga häradshövdingämbetena fastslå den nuvarande ordningen för lång tid framåt, är även den fortgående minskningen av folkmängden i Nordmarks och Södersysslets domsagor. Folkmängden har från 1910 till 1940 sjunkit i Nordmarks domsaga från 19,843 personer till 17,698, i Södersysslets domsaga från 27,293 till 26,229. Minskningen har fortgått oavbrutet, i Nordmarks domsaga sedan 1933, då siffran var 18,834, och i Södersysslets domsaga sedan 1935, då den var 27,457. I Jösse domsaga steg folkmängden mellan 1910 och 1925 från 33,084 personer till 35,043 och har sedan varit tämligen stationär. År 1940 uppgick den till 35,139. En omständighet som åberopats emot omregleringen är den betydande utsträckning, som Västersysslets domsaga skulle få. Vid jämförelse med förhållandena på andra håll i landet finner hovrätten, att åt denna synpunkt ej bör tillmätas avgörande betydelse. Om i enlighet med förslaget den nya domsagans kansli förlägges till Säffle, uppstå väl vissa olägenheter för befolkningen i Nordmarks härad, men förutsatt att detta bibehålles såsom särskilt tingslag med tingsställe i Årjäng och tio allmänna sammanträden årligen, bli olägenheterna ej stora" Hovrättens utlåtande torde icke ha kommit till Nordmarksbornas kännedom före avlämnandet av den kungl. propositionen i så god tid att de kunnat inför Kungl. Maj:t taga ställning till de skäl, som anförts av hovrätten. I en den 4 februari 1942 ingiven till Konungen ställd skrift säga sig emellertid ombuden för kommunerna befara att frågan om domsagans omreglering skulle tagas upp på nytt efter häradshövdingens transport till annan domsaga - om att Kungl. Maj:t på nytt remitterat frågan till Svea hovrätt sak