landsbygd och stad fullständigt snedvriden. Även i andra avseenden är den till skada. Behovet av kvinnlig arbetskraft på landsbygden är skriande stort, och kan man inte råda bot mot detta onda, måste man se relativt pessimistiskt på det svenska jordbrukets framtid.
Men det är inte bara kvinnlig arbetskraft, som saknas på landsbygden. Det finns inte heller något överflöd på manlig arbetskraft där. Tvärtom är den i knappaste laget, även om bristen ej är så påtaglig som beträffande den kvinnliga. Även den manliga ungdomen drages till städerna, lockad av de större penninginkomster och det kroppsligt mindre ansträngande arbete, som där stå till buds. Det är visserligen intet landsbygdsintresse att hålla kvar en större folkmängd vid jordbruket än som därav kan finna en tillfredsställande bärgning, men vi tro, att denna gräns redan nåtts, och skulle den inte ha nåtts, kommer den mycket snart att göra detta, om inflyttningen till städerna får fortsätta i samma takt som hittills. Att inte ens den nu rådande kristiden förmått vända strömmen i annan riktning framgår av de vid årsskiftet publicerade befolkningssiffrorna för städerna.
Ifråga om tjänstemän och anställda torde även de sociala och kulturella förmåner de större städerna erbjuda vara en väsentligt bidragande orsak till deras strävan att erhålla anställning därstädes. Speciellt framträder denna strävan hos tjänstemannafamiljer med barn i skolåldern. Det finns många exempel på att dylika tjänstemän accepterat en anställning i en läroverksstad mot lägre lön än den de tidigare haft, därför att kostnaderna för barnens undervisning därigenom bli mindre. De bästa och dugligaste tjänstemännen söka givetvis helst anställning på sådana platser, där sociala och kulturella förmåner stå till buds, och detta i förening med de högre löner och större bevillningsfria skatteavdrag, som enligt dyrortsgrupperingssystemet erhållas på dessa orter, gör att ämbeten och tjänster i städerna locka de bäst meriterade sökandena.
För såväl den statliga och kommunala förvaltningen som enskild näringsverksamhet är detta till avgjord nackdel. Landsbygden och jordbruket, som dock utgöra grunden för hela vårt näringsliv och därmed även för samhällslivet i dess helhet, bli eftersatta och kunna ej hålla jämna steg med städerna i den allmänna ekonomiska och kulturella utvecklingen.
Om landsbygdens folk skall kunna prestera sina bästa möjliga insatser i samhällsarbetet och känna den trivsel i folkhemmet, som är nödvändig, måste det bli delaktigt av de sociala och kulturella förmåner, som städerna kunna skänka sina inbyggare. Vi måste få bättre och billigare hälsovård och sjukvård på landsbygden, bättre och mera välordnade kommunikationer än dem som nu finnas, landsbygdens elektrifiering måste utvidgas och förbilligas, bättre utbildningsmöjligheter för landsbygdens barn och ungdom — både yrkesutbildning och allmänt medborgerlig bildning — måste ordnas, problemet att ordna fritidssysselsättningen på lämpligaste sätt måste lösas, bättre och kvalitativt högre stående nöjen och förströelser måste beredas landsbygdens
