4 Motioner i Första kammaren, Nr 227. egnahemmens säväl ekonomi- som bostadsbyggnader, skulle sakna tillgång till erforderlig sakkunskap för handhavandet av egnahemsbildningen för bostadsändamäl. Utöver egnahemsstyrelsen och egnahemsnämnderna erfordras för egnahemsbildningen intet statligt bostadspolitiskt organ. Några sakliga skäl torde icke finnas att utsträcka byggnadslänebyräns verksamhet utöver det i och för sig utomordentligt betydelsefulla arbetet i fräga om fierfamiljsbebyggelsen i städer och samhällen. Vära invändningar mot vad som föreslagits i propositionen ligga, säsom framgär av det sagda, väsentligen på det organisatoriska planet. Menhärav kan ocksä sättet för anordnandet av den nu avsedda bostadssubventionen päverkas. Enligt vär mening bör tertiärlängivningen för egnahemsbildning, eller i varje fall för egnahemsbildning på landsbygden - och därmed ocksä beviljandet av tilläggslän - överflyttas från statens byggnadslänebyrä till egnahemsnämnderna under egnahemsstyrelsens ledning. En dylik ordning torde kunna genomföras utan att byggnadslänebyräns hittillsvarande ämbetsförvaltning päverkas därav. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke tertiärlänestödet härvid lämpligen borde anordnas som en päbyggnad av det vanliga egnahemslänet. Detta torde mest praktiskt kunna ske på det sätt att utöver egnahemslänet - uppgäende till högst 75 procent av fastighetsvärdet, eventuellt med avdrag för vad som mot botteninteckning kan vara placerat hos annan kreditinrättning - beviljas ett tilläggslän till belopp motsvarande 10 ä 15 procent av de beräknade anskaffningskostnaderna för respektive bostad. Även om det skulle befinnas möta betänkligheter att utan ytterligare utredning uttryckligen fräntaga statens byggnadslänebyrä möjligheten att bevilja tertiärlän till egnahemsbyggnader - eller egnahemsbyggnader på landsbygden - synes det i varje fall utgöra en naturlig och enkel anordning, att egnahemsnämndderna erhälla möjlighet att på sätt nyss sagts utlämna tilläggslän utöver det vanliga egnahemslänet. - Vare sig längivningen på landsbygden för ifrägavarande ändamäl helt förlägges till egnahemsnämnderna eller dessa endast erhälla en möjlighet att vid sidan av byggnadslänebyrän utlämna tilläggslän, synas de förutsättningar för län till egnahemsbyggnader kunna upprätthällas, som angivits i propositionen. Erinras mä att kommunerna redan nu stä i visst ansvar för de län, som av egnahemsorganisationen beviljas till s. k. arbetarsmäbruk. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, efter framställning från egnahemsstyrelsen, av anslagen till tilläggslän och eventuellt även tertiärlän tilldela egnahemsnämnderna de belopp, som erfordras för deras ifrägavarande verksamhet. Det synes behöva väcka så mycket mindre betänkligheter att vidtaga de ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, som föranledas av vad ovan anförts, eftersom förslaget om tilläggslän för egnahemsbyggnader icke ingätt i den sakkunnigutredning, på vilken propositionen bygger, eller över huvud taget synes ha blivit
