Motøloner i Första kammaren, Nr 228. 3 stark industriell utvidgning, så måste naturligtvis nya bostäder anskaffas. Denna anskaffning tillhör rustningskostnaderna och bör betalas antingen direkt genom en subvention eller genom särskilda lönetillägg åt de inflyttade. Det kan finnas även andra sådana fall. Men man kan ingalunda göra gällande att det är någon statlig angelägenhet att i en enastående kristid sådan som den nuvarande tillgodose varje stegrat bostadsbehov. En statssubvention, som artificiellt håller nere hyrorna i städer och industrisamhällen, kan lätt få den verkan att den stimulerar till en socialt icke önskvärd inflyttning. När flykten från jordbruket antagit så oroväckande proportioner som för närvarande, har det onekligen sina betänkligheter att med stöd av statsmedel ytterligare stärka derma rörelse. Den föreslagna subventionen av byggnadsverksamheten i städer och industrisamhällen kan icke heller undgå att bli till men för en förnuftig uppgörelse mellan jordbruket och dess byggnadsarbetare. Förhållandena på detta område äro så orimliga, att de blivit ett allvarligt hot mot jordbrukets bestånd och i varje fall mot dess vidare utveckling. Jordbrukets byggnadsfråga är minst lika viktig som städernas, en god lösning av densamma skulle icke blott vara till förmån för jordbruksbefolkningen utan för hela landets livsmedelsförsörjning, vilken ju är en angelägenhet som ingen torde vilja sätta i andra rummet. Även om man nu skulle finna det önskvärt att med hjälp av statlig subvention något hålla tillbaka en höjning av hyrorna för nybyggda lägenheter, så går man utan tvivel alldeles för långt, när man ställer målet i att hindra varje höjning utöver 1939 års nivå. Då i enlighet med indexsystemet en allmän stegring av arbetslönerna och därmed av inkomsterna för den stora massan av hyresgäster fortgår år efter år, synes det väl mycket begärt att hyrorna för nybyggda lägenheter absolut skola fastlåsas vid förkrigsnivån. Genom att medge en måttlig stegring, som åtminstone motsvarade en del av byggnadskostnadernas stegring, skulle man väsentligt kunna nedbringa den statssubvention man nu finner oundgänglig. Det synes ganska oresonligt att alldeles avvisa denna möjlighet till en nedprutning av de krav man ställer på de hårt ansträngda statsfinanserna. Länsstyrelsen i Jönköpings län har fäst uppmärksamheten på att enskild byggnadsverksamhet för närvarande mest hindras av farhågor för att en nybyggd fastighet framdeles skall sjunka i värde, om en återgång i den allmänna prisnivån inträder och i sammanhang" därmed hyrorna sjunka. Länsstyrelsen föreslår därför att staten i stället för att subventionera bostadsbyggandet skulle ställa garanti mot denna befarade nedgång av fastighetsvärdet. Därmed skulle staten slippa ifrån att nu göra några utgifter för ändamålet. Då detta förslag uppenbarligen stödes av insikt i den enskilda byggnadsverksamhetens verkliga villkor, synes det icke utan vidare böra avvisas. Utredningen mynnar ut i ett förslag till direkt kapitalsubvention av nybyggnader i städer och industrisamhällen med därtill fogad statlig hyreskontroll.
