Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/604

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

12 Motioner i Första kammaren, Nr 234. Nr 234. Av herr Gränebo m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskfrafter. Den av 1941 års riksdag antagna nya värnpliktslagen ålägger huvuddelen av de värnpliktiga en väsentligt längre tjänstgöringstid än tidigare och dem, som uttagas för utbildning till värnpliktiga underofficerare och officerare, en tjänstgöringstid, som med ett halvt respektive ett helt är överstiger tjänstgöringstiden för värnpliktiga i allmänhet. Förlängd tjänstgöringstid i förhållande till huvudgruppen ålägges jämväl vissa värnpliktiga, vilka uttagas för att utbildas till tjänstgöring i specialtjänst; till sistnämnda grupp höra, bland andra, läkare, apotekare, veterinärer och vissa ingenjörer. I anslutning till dessa bestämmelser i nya värnpliktslagen har Kungl. Maj:t i proposition nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter framlagt förslag till ändrade grunder för officerskårens rekrytering. Förslaget innebär, att den som under utbildning till Värnpliktig officer visar lämplighet för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat skall få möjlighet därtill, oavsett om han före militärtjänstgöringens början avlagt studentexamen eller icke. I huvudsak skola dock studentexamens kunskaper bibehållas såsom villkor för tillträde till den egentliga officersutbildningen. Den som icke besitter dessa kunskaper, när han avslutat utbildningen till Värnpliktig officer, skall få inhämta de erforderliga kunskaperna vid det försvarsväsendets läroverk, som skall inrättas, och därefter får han sin kommendering till krigsskolan (motsvaran- de) för att där erlägga officersexamen. På i sak samma sätt skall fast anställt manskap beredas möjlighet att genomgå utbildning till officerare på aktiv stat. " Mot detta sätt att ordna officerskårens rekrytering finnes i princip intet att erinra: det skapar förutsättningar för dugande och för officersyrket intresserade ynglingar att genom fast anställning i manskapsbeställning eller Värnpliktig befälsutbildning nå officerns ställning. Rekryteringssystemet måste alltså anses vara i hög grad "demokratiskt", och vi vilja uttala förhoppningen att det också skall leda till önskvärt resultat, nämligen att "bredda basen" för officerskårens rekrytering och samtidigt tillföra kåren dem, som under förberedande utbildning till värnpliktiga officerare och till