Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/728

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

2 Motioner i Första kammaren, Nr 272. motsvarar 5 procent förräntning å antingen det egna "arbetande kapitalet" eller å detta samt upplånat kapital med avdrag för ränteutgifter, varvid den för den skattskyldige fördelaktigaste beräkningsgrunden skall tillämpas. Såsom "arbetande kapital" skall anses summan av 1) "fastig1zetskapitalet", nämligen jordbruksvärdet med avdrag för skogsmarkens värde enligt vid senaste allmänna fastighetstaxering framkomna uppgifter, 2) "driftskapitalet", nämligen värdet av levande och döda inventarier. Enligt de uppgifter, som finnas anförda i proposition nr 276 till 1940 års lagtima riksdag (sid. 107), synes värdet av jordbrukets "driftskapitalr kunna i genomsnitt uppskattas till c:a 30 °/o av "fastighetskapitalet". Departementschefen har å sid. 121-122 i förevarande proposition gjort några uttalanden angående vad som lämpligen kan betraktas såsom lånat kapital. Dessa uttalanden torde kunna anses tillämpliga även för här föreslagna bestämmelser. I 4 § 6 mom. har bl. a. föreslagits, att utjämningsavdraget för rörelse ej får fastställas till lägre belopp än vad som motsvarar 15 °/o av den merinkomst av förvärvskällan, som återstår efter tillämpning av 4 mom. i samma paragraf. Sveriges lantbruksförbund har i sitt å sid. 84 i propositionen intagna yttrande över detta stadgande hemställt, att motsvarande regel måtte införas även för förvärvskällan jordbruk. Vi hysa den uppfattningen, att ifrågavarande regel lämpligen borde införas även beträffande jordbruk och skogsbruk, dock med de förändringar vilka äro ofrånkomliga på grund av de skiljaktiga reglerna för merinkomstens bestämmande. Slutligen må endast anmärkas, att den i 29 § föreslagna minimitiden för att avgiva erinringar mot landskamrerares förslag, nämligen fjorton dagar, måste anses väl kort. Skulle den skattskyldige givas längre tid att frambringa erforderlig utredning, skulle säkerligen detta medföra mera tillfredsställande taxeringsresultat och mindre antal överklaganden i högre instanser. På grund av det ovan anförda hemställes, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 287 måtte besluta ändringar i förslaget till förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1942 i huvudsaklig överensstämmelse med här ovan anförda synpunkter. Tillika hemställes, att utskottet måtte låta utarbeta nödig författningstext. Stockholm den 2 juni 1942. Bernhard Nilsson. Lennart Bondeson. iii