Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/738

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

12 Motioner i Första kammaren, Nr 274. Det synes uppenbart, att en regleringslagstiftning efter dessa riktlinjer på intet vis motsvarar anspråket på att vara en lämplig övergång till en ånyo fri hyresmarknad. För att fylla ett sådant syfte hade den bort vara byggd på samma grundtankar som 1917-23 års hyresstegringslagstiftning, enligt vilken hyresnämnden med hänsyn till förhållandena i allmänhet bestämde vad som skulle vara skälig hyra och där full avtalsfrihet rådde inom vissa i lagen angivna höjningsmarginaler. Närmare om hyrans reglering. Om man trots de skäl som tala däremot bibehåller systemet med maximerade grundhyror, är det med hänsyn till vad ovan anförts nödvändigt att reglerna angående jämkning i grundhyran göras väsentligt smidigare än vad förslaget innebär. Lagtekniskt kan detta lätt ske genom att ordet "avsevärt" i 3 § andra stycket utgår samt att bland de arbeten, som grunda rätt till höjning, upptages jämväl "förbättringsarbete". Det må påpekas, att enligt det remitterade förslaget utfört förbättringsarbete utgjorde kvalifikation för hyreshöjning. I konsekvens med det sagda bör ifråga om sänkning av grundhyran stadgas, att sådan bör kunna ske, så snart grundhyran överstiger hyran för jämförliga lägenheter och icke först när den "i avsevärd mån" överstiger grundhyran. I enlighet härmed skulle stycket ifråga komma att få följande lydelse: "Var hyran för viss lägenhet den 1 januari 1942 lägre än hyran för jämförliga lägenheter eller har lägenhetens värde ökats genom förbättrings-, ombyggnads- eller ändringsarbete eller föreligger för visst fall armat skäl, äger nämnden på framställning av hyresvärden höja grundhyran till det belopp, som därav föranledes. Betingade lägenheten den 1 januari 1942 en hyra, som översteg hyran för därmed jämförliga lägenheter, äger nämnden på framställning av hyresgästen eller hyressökande nedsätta grundhyran till skäligt belopp". Vi hemställa, att lagrammet måtte antagas i det sålunda ändrade skicket. Vad beträffar Konungens respektive statens hyresråds rätt att till följd av förvaltningskostnadernas stegring medgiva en generell procentuell höjning av grundhyran, så är det uppenbart, att denna rätt är ett av de viktigaste elementen i det föreslagna regleringssystemet. Det är emellertid lika klart, att denna Konungens befogenhet måste effektivt utnyttjas för att fastighetsägarna skola få möjligheter att, bland annat, hålla fastigheterna i tillbörligt gott skick. Sker icke så, hotas hela bostadsbeståndet med förslumning, en skada som icke motväges av att man lyckas fastlåsa den nuvarande grundhyresnivån. Vi förmena således, att regleringssystemets framgång är i allra högsta grad beroende av att de procentuella grundhyreshöjningarna få en sådan omfattning att de lämna obestridligt. full kompensation för de stegrade omkostnaderna för fastighetsförvaltningen.