8 Motioner 4 Första kammaren, Nr 288. Nr 283. Av herr Löfvander och herr Elofsson, Gustaf, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lantarbetstidslag. I anledning av att Kungl. Maj:t i proposition nr 360 föreslagit att arbetstiden för arbetare med blandat arbete (§ 4 1 mom. a) lantarbetstidslagen) skall beräknas för veckoperiod, få vi anföra följande. Visserligen reglerar lantarbetstidslagen allenast arbetstiden vid jordbruket, men då här ifrågavarande arbetare enligt såväl kollektivavtal som praxis erhålla vissa fridagar, som öva inflytande på möjligheten att uttaga den medgivna arbetstiden, måste vid fastställandet av arbetstidsbestämmelserna hänsyn tagas jämväl till fridagarnas fördelning. Enligt såväl kollektivavtal som praxis erhålla arbetare med blandat arbete en fridag varannan vecka. Varje tvåveckorsperiod omfattar alltså l3 arbetsdagar och 1 fridag. Om arbetstiden anvisas för tvåveckorsperiod, kan densamma fördelas på de 13 arbetsdagarna. Om arbetstiden däremot anvisas för veckoperiod, blir följden antingen att man i vecka, då fridag infaller, får avstå från den arbetstid, som belöper på fridagen, eller också får man på arbetsdagarna i dylik vecka uttaga längre arbetstid än på arbetsdagarna i vecka utan fridag. Det förstnämnda alternativet innebär att man under exempelvis decemberfebruari i den ena veckan kan taga ut de medgivna 47 timmarna, medan man i påföljande vecka, om fridag då anvisas på en söckendag, kan taga ut blott 40 timmar. Det sistnämnda alternativet, som förutsätter en s. k. hoppande arbetstid, saknar vid jordbruket praktiskt intresse. Anvisandet av arbetstid per vecka innebär alltså i realiteten att en del av den medgivna arbetstiden icke kan uttagas. I sin proposition utgår departementschefen från att arbetare med blandat arbete vintertiden behöver en arbetstid, som är något längre än den, som medgives för egentliga jordbruksarbetare. Men - och detta är det anmärkningsvärda - denna arbetstid anvisas på sådant sätt att den delvis ej kan uttagas. En dylik anordning, innebärande att man ger med ena handen och tar tillbaka med den andra, måste betecknas som meningslös. Då man konstaterat behovet av utökad arbetstid och anvisat sådan, bör densamma naturligtvis också anvisas på sådant sätt att den kan uttagas. Övriga arbetare, som sysselsättas med djurskötsel, d. v. s. de egentliga djurskötarna, ha sin arbetstid beräknad för tvåveckorsperioder; detta beroende på att även dessa arbetare i regel ha sina fridagar fördelade på
