Motioner 1 Första kammaren. Nr 291. 17 sam väderlek längre fram skulle komma att begränsas, så att den ligger 10 ii 15 procent under medelskörd, behöver därför inte någon egentlig. stråfoderbrist uppstå. - Förra hösten hade vi en stråfoderskörd, som låg 40 procent under 1930- 39 års medeltal. Denna underbalans representerade tre gånger så många fo(lerenheter som den cellulosa, vilken kunnat distribueras under den gångna vintern. Den gångna vinterns cellulosabehov kan alltså inte på något sätt vara vägledande för en hushållsplan, vari inräknas en normal stråfodermängd. Det troliga är, att flertalet jordbrukare under den kommande vintern komma att ha tillräckligt med fyllnadsfoder för sina djur. I de trakter, där nedslaktningen varit störst, kan i stället ett betydande överskott av stråfoder lätt uppstå. Allting talar alltså för att den kommande vinterns utfodringsproblem blir svårigheten att åstadkomma en koncentrerad foderstat. Därvid har cellulosan ingen större uppgift att fylla för nötkreaturens del. Däremot är man i stort behov av äggviterikt kraftfoder. Det kan under dessa omständigheter knappast vara riktigt att behålla sammankopplingen av oljekraftfoder och cellulosa. Både med hänsyn till jordbrukarnas ekonomi och med hänsyn till folkhushållet i sin helhet är det orimligt att locka lantbrukare att köpa cellulosa, som de inte behöva, för att de skola erhålla sin andel av de små mängder oljekraftfoder, som finnas tillgängliga. Det förefaller oss därför vara riktigast, att man för den kommande vintern i stort sett utesluter cellulosan ur hushållsplanen för nötkreaturens utfodring. Däremot är det välbetänkt att kunna ställa cellulosa till förfogande under sommaren för att därigenom kunna reservera så mycket som möjligt av vallarnas avkastning för vintern. För hästarnas del kan utfodring med cellulosa bliva fördelaktig även om stråfoderbrist råder. Man kan därigenom spara betydande mängder säd. Och av säd kunna vi inte under några förhållanden få för mycket. Lika rimligt som det nu är att koppla isär cellulosan och oljekraftfodret, lika naturligt är det alltså att i stället knyta samman cellulosan och hushållsplanen för spannmål. Det kan ske därigenom att den, som säljer säd utöver vad hans leveransbesked föreskriver, erhåller cellulosa i utbyte till fördelaktigt pris, t. ex. 150 it 200 kg. cellulosa för 100 kg. säd. Mot det här förda resonemanget kan invändas, att. om vi tillverka och förbruka så stora mängder cellulosa som möjligt, så öka vi därigenom vår stråfoderrescrv, vilket under alla förhållanden bör vara en fördel. Detta är emellertid riktigt endast under förutsättningen att vår arbetskraft. vår skog och våra transportmedel inte kunna tagas i bruk för ännu angelägnare upp;.:ifter än att skapa en dylik reserv. Ett genomförande av jordbruksministerns eellulosaprogram skulle kräva drygt 4 miljoner kubikmeter virke i löst mätt. Så ansträngd som vår bränsleförsörjning hotar att bliva kan det knappast llilmng lill rii:s<laqvns prolokoll l!M?. 3 saml. Nr ?3."i-«-?.li.
