Nr 20.
Av herr Ström, Fredrik, om åtgärder till ökat skydd för den
svenska naturen.
Det nationella arv, som den nuvarande svenska generationen har att
förvalta, är i korthet: landets nationella frihet; den på kristendomen, den
klassiska humanismen och folktraditionen byggda svenska kulturen;
folkets i grundlagarna och i självstyrelsens principer nedlagda fri- och
rättigheter, inbegripen den sociala omvårdnadens skyldighet; samt slutligen
den svenska naturen. Detta förpliktande arv äger icke den nu levande
generationen rätt att förskingra eller förminska. Detta arv är icke någon
generations eller någon persons ägodel. Det är endast en förläning med
skyldighet att väl förvalta den och om möjligt förkovra den. Det gäller icke
minst om den svenska naturen.
Sedan ganska lång tid har man i Sverige av okunnighet, snikenhet eller obetänksamhet farit omilt, ofta hänsynslöst och ödeläggande fram mot naturen. Givetvis skola naturkrafter och naturrikedomar brukas och utnyttjas till förmån för det allmänna bästa. Men detta utnyttjande får icke ske på ett förstörande sätt. I naturen ligga så stora värden av hälsokraft, vila, skönhet, inspiration och förädlande styrka och tillika så viktiga reserver för kommande släkten av materiella rikedomar och andra förutsättningar för utveckling och blomstring, att med denna natur och dess resurser måste förfaras med den största omsorg, försiktighet och hänsyn.
Sålunda måste det tillses, att skogen icke förfares eller ens i en hård tid så hårt brandskattas, att dess uppgift som fuktighetsreservoar för jordbruket och som hemvist för villebråd skadas. Återväxten av skog, icke minst lövskog, måste säkras. Detsamma gäller mossarna och kärren, som icke obetänksamt få torrläggas, om därigenom erforderlig fuktighet för skogs och jordbruk skulle taga skada. I ännu högre grad gäller detta om torrläggning och sänkning av sjöar och vattendrag, som lika ofta ödelägga gammal bondejord som de skapa nya jordbruk. Det kunde vara intressant att vetenskapligt få utrönt, om icke en gång kalhuggningen av Öland och delar av Blekinge och Västkusten samt senare torrläggningar av Gotlands myrar bidragit till klimatförsämring och svårighet för bärgning. Ur andra synpunkter än krasst materiella är det uppenbart, att en vandalisering av naturen bör undvikas. Under alla förhållanden måste skapas reservat av gammal orörd skogsnatur. Härvidlag har den enskilda ansvarskänslan visat en större förståelse för dessa ideella värden genom stora markreservat än svenska riksdagen, som tyvärr avslagit regeringens förslag om Muddosskogens bevarande. Däremot har svenska riksdagen insett betydelsen av
