Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/806

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

10 Motiolwr i Första kammaren, Nr 299. grafiskt besked samma dag som ansökningen inkommit. Över huvud taget lär det vara erkänt, att arbetsrådet - som handlägger ärenden från alla delar av vårt land - visat sig kunna bemästra svårigheterna med arbetstidsfrågorna, som särskilt under nuvarande förhållanden kräva ett snabbt avgörande. I yttranden över sakkunnigeförslaget har anförts, att det förefaller onödigt, att en central myndighet i huvudstaden tager befattning med ärenden av obetydlig art, t. ex. ansökning av korvhandlare om försäljningstillstånd eller ansökning om utsträckt försäljningstid vid tillställning eller idrottstävling viss angiven dag. Samtidigt som det må erkännas, att ett visst berättigande ligger i det sålunda anförda, må erinras om att arbetsrådets ordförande enligt de sakkunnigas förslag skulle äga fatta beslut i vissa tillståndsärenden mellan arbetsrådets sammanträden samt att arbetsrådet enligt gällande arbetstidslagar har att taga befattning med även de mest obetydliga arbetstidsärenden utan att någon olägenhet därav har försports. Det har i vissa yttranden sagts, att det skulle i stort sett vara främmande för svensk statsförvaltning att insätta en tillståndsmyndighet, arbetsrådet, vars beslut sökanden icke skulle ha rätt att överklaga. Det må härtill framhållas, att man just på sociallagstiftningens område har exempel på att myndigheter som första och sista instans upptaga och avgöra ansökningsärenden, så arbetsrådet och i viss utsträckning även försäkringsrådet. Arbetsdomstolen ger vidare exempel på att mycket viktiga rättsfrågor rörande kollektivavtal och semester upptagas till prövning av en enda dömande instans. Enligt vår mening ha genom de sakkunnigas förslag om arbetsrådets sammansättning vid behandlingen av ärenden enligt butiksstängningslagen tillräckliga garantier skapats för att parternas olika intressen bliva tillgodosedda. , På det område det här är fråga om äro intressemotsättningarna mycket stora och skiftande. Just därför skulle det enligt vår mening vara lyckligt att ärenden om utsträckt affärstid få avgöras av en myndighet, där de på området förefintliga intressegrupperna äro representerade och där de olika meningarna kunna brytas i ett större sammanhang. Det är vår övertygelse att som resultat av en dylik meningsbrytning kommer att framgå en fast och klar praxis, som på ett väl avvägt sätt tillgodoser intressena hos olika grupper, den stora allmänheten, den egentliga butikshandeln, kioskidkarna m. fl. Ej heller torde man behöva hysa farhåga för att en intressegrupp skall göra sig otillbörligt gällande på en annans bekostnad, eftersom arbetsrådet enligt de sakkunnigas förslag utom partrepresentanterna skulle bestå av tre opartiska ledamöter. Det förtjänar i anslutning härtill framhållas, att arbetsrådet och arbetsdomstolen, i vilka sitta ledamöter som företräda motsatta intressen, visat sig kunna