känsla som ofta visas mot landskapets säregna natur och naturminnesmärken, mot en gammal bygds naturliga skönhet vid vägars och trafiklinjers planerande och byggande. Det är ibland som om man allenast tagit en linjal och en penna och dragit en rak linje utan hänsyn till landskapskaraktär, bygd och natur, som spolieras. Och dock skulle ofta en obetydlig ändring av den snörräta linjen — tillkommen för att tillfredsställa fartens tjusning eller för att spara en ringa penning — kunna rädda oersättliga natur- och skönhetsvärden åt framtiden, skona en hel bygds traditionella utseende. Skulden till denna fördärvliga utveckling drabbar väl i lika mån den bristande utbildningen i naturvård vid våra tekniska högskolor och den materialistiska andan i tiden, som sätter sin prägel på allt och alla. Undervisning i naturvård vid särskilt de tekniska högskolorna, men över huvud vid undervisningsanstalterna i vårt land, synes vara den väg som här kan leda till resultat. Ökat inflytande för hembygds- och naturskyddsförbunden inom vägstyrelserna och andra hithörande allmänna organ är även påkallat.
Man vill måhända invända, att tidsförhållandena icke äro ägnade att påkalla åtgärder av här berörda slag. Detta är en falsk föreställning. Tiden kräver framför allt anspänning av folkets självbevarande krafter och instinkter. Till dessa höra förvisso kärleken till land och folk. Men Sveriges natur och dess räddning är en vital del av fosterlandet. Åtgärder till vår naturs fredande är säkerligen av stor och positiv betydelse i arbetet på vårt folks styrka och samhörighet.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställes, att riksdagen månde besluta en skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan,
att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om skyndsam utredning rörande åtgärder till ökat skydd för den svenska naturen och därefter för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kan föranleda.
Stockholm den 17 januari 1942.
Fredrik Ström.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1942
240299
