Motioner i Andra kammaren, Nr 51. 11 uppmärksamhet från såväl vetenskapens som det praktiska livets män. Redan före den nuvarande krisens inträde ha undersökningar över deras roll som mykorrhiza-bildare hos högre växter och som skadegörare å växande skog samt å timmer och virke bedrivits med ökad intensitet såväl hos oss som i utlandet. Den nationella betydelsen av dylika undersökningar i nuvarande tidsläge ligger i öppen dag. På intet av dessa områden kunna resultat av bestående värde nås utan en säker bestämning av de ifrågakommande arterna. Här må ock erinras om artkunskapens ökade betydelse genom det alltmera tilltagande bruket av hattsvampar som födoämne, vilket också gör tillgången på en statligt anställd hattsvampsexpert högst nödvändig. I samband härmed må ock erinras om att vissa svenska städer, i likhet med vad som sedan länge förekommer i utlandet, infört kontroll av torgförd svamp. Andra komma säkerligen att följa exemplet; och den tid torde ej vara fjärran, då en dylik kontroll blir obligatorisk. För närvarande finnas ej några enhetliga grunder för bedömande av kontrollanternas kompetens, ej heller några utbildningskurser för dylika. Om Lundell erhölle föreslagen tjänst, kunde det åläggas honom att giva kurser för blivande svampkontrollanter. Härför besitter han värdefulla personliga erfarenheter, då han organiserat svampkontrollen i Uppsala och under de första åren (1933-1936) lett densamma till såväl köpares som säljares fulla belåtenhet. För botaniska museet skulle Lundells knytande till- detsamma vara av allra största värde. De botaniska ämnesrepresentanterna ha betygat, att han genom sin samvetsgrannhet och stora arbetsförmåga äger en museimans främsta egenskaper och att hans talang som samlare och preparatör är oöverträffad. En person med Lundells kapacitet som kännare av hattsvamparnas stora och betydelsefulla, men ännu i mångt och mycket outforskade grupp uppträder icke i varje generation. Då han är en helt självlärd man i avsaknad av examensmeriter, stå inga vanliga befordringsvägar öppna för honom till tjänster, där hans sakkunskap kunde komma landet och vetenskapen till godo. Endast genom sitt brinnande vetenskapliga intresse har han kunnat nöja sig med de obetydliga och osäkra inkomster, som kunnat beredas honom genom tillfälliga anslag från institutioner och fonder. Men i nuvarande krisläge ha möjligheterna till dylika anslag blivit till ytterlighet kringskurna. Genom beviljande av lotterimedel ha statsmakterna visat sin uppskattning av hans arbete, men hans betydelsefulla verksamhet kan givetvis icke i längden baseras på den osäkra förhoppningen om alltjämt fortsatta sådana anslag. Det arvode, som tidigare begärts och tillstyrkts för Lundell, är 5 500 kronor per år, vilket med hänsyn till den av förra årets riksdag beslutade uppräkningen av arvoden för heltidstjânster med cirka 25 procent Och den i ål föreslagna uppräkningen med ytterligare 5 procent motsvarar cirka 7 200
