4 Moüurzcr i Amini ku/nmarcn, Nr 54. I normala fall iir det ej brukligt, att riksdagen tar l>elattning med de taxor som statens järnvägar eller stadens övriga affärsdrivande verk tillämpa. Förhållandena ha emellertid iitveeklats så, att man tvingats använda överskotten från de arffärsdrivando verken såsom inkonistkälla och därvid ändrat taxorna, så att vinsten ej endast ger en skälig i"örrilntning år -det investerade kapitalet utan därjiinite uttager ytterligare belopp genom höjda taxor, så. att ökningarna å. dessa i själva verket innebära en form av indirekt beskattning. Under sådana förhållanden borde det vara aiigeläget för riksdageii att granska dessa taxor ur allmänekononrisk synpunkt och även taga hänsyn till de, sociala konsekvenser som kunna följa av ta.xefö1-ä1i-d1"inga1-na. - På-grund av vad som ovan anförts liemstiilles, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 1, liikomster av statens affä.rsv-erksfonder, statens järnvä,ga1-, mät-te taga hänsyn till här iram:"örda synpunkter och i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att taxorna å S. k. månadsbiljetter inom statens järnvšigars lokaltraiik ej höj-as i samband med den planerade höjningen av övriga taxor för persontrafiken. - Stockholm den 20 januari 1942. E- Bifke. E. Tamil.
