Motioner i Andra kammaren, Nr 68. 7 Nr 68. Av herr Wiberg m. fl., angående beskattning av vissa tidskrifter. I anledning av två likalydande motioner till 1940 års lagtima riksdag (l 112 och li: 130) angående skatt å vissa slag av veckotidningar m. m. uttalade bankoutskottet i sitt utlåtande nr 44: - "l likhet med motionärerna anser utskottet att i nuvarande statsfinansiella lage skal tala för en beskattning av de i motionerna åsyftade tidskrifterna. Enligt vad utskottet inhämtat är emellertid frågan om nya indirekta skatter for närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Utskottet finner att frågan om skatt å nämnda tidskrifter därvid bör tagas under övervägande. Under sådana förhållanden anser utskottet någon åtgärd i anledning av motionerna icke nu böra vidtagas" l enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna ej heller någon riksdagens åtgärd. g Då något förslag om beskattning av den mycket betydande lyxkonsumtionen av förströelselitteratur i form av in- och utländska tidskrifter ännu icke framkommit och det statsfinansiella läget sedan 1940 års lagtima riksdag undergått en betydande skärpning, har det synts nödvändigt att motionsvägen ånyo framföra förslag om beskattning av vissa tidskrifter; allra helst som inom landet tryckta tidningar och tidskrifter vid 1940 års urtima riksdag undantogos från den allmänna omsättningsskatten i avbidan på en särskild beskattning. - Frågan om en beskattning av tidskrifter bör i viss mån ses mot bakgrunden av de bedömanden, som lågo till grund för urvalet av de varor, som skulle bli föremål för skärpt omsättningsskatt eller varuskatt. Särskilt må framhållas, att Kungl. Maj:t föreslog, att radiomottagningsapparater skulle beläggas med 20 % omsättningsskatt, vilket förslag emellertid av riksdagen inskränktes till att omfatta endast radiogrammofoner under motivering -bl. a. att vikten av att radiomeddelanden må kunna nå största möjliga antal medborgare i nuvarande tidsläge syntes så stor, att en konsumtionsbegränsning av radioapparater knappast kunde anses önskvärd. Det var med andra ord radions betydelse såsom kommunikationsorgan mellan myndigheter och allmänhet och eventuellt även såsom nyhetsförmedlare, som avgjorde, däremot icke hänsynstagande till radion såsom kunskaps- och kulturspridare eller såsom förströelsemedel, d. v. s. de delar av radioverksamheten, som sammanfalla med de uppgifter, som kunna tillskrivas de s. k. veckotidningarna. Även om nu antydda tankegång icke får tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang, bör den icke heller släppas ur sikte. Vidare har nöjesskatten en viss relevans i detta sammanhang. Särskilt bör framhållas att nöjesskatten uttages vid teaterföreställningar även av den
