4 Motioner 1 Andra kammaren, Nr 74. strömfallet i medeltal blivit ökad. Vid avgiftens bestämmande skall hänsyn tagas dels till den större eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållandena, som genom företaget förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken härigenom uppkommer för den kringliggande bygden, dels ock till den större och mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt företagets ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall. Avgörandet skall gälla för en tidrymd av 20 år i sänder, första gången räknat från det kalenderår, under vilket företaget skall hava fullbordats. Det är uppenbart, att stora svårigheter måste möta då det gäller-att bedöma de omständigheter, som skola konstituera avgiftsbeloppet. Detta är så mycket mera betänkligt, som avgörandet skall gälla så lång tid som 20 år. Som exempel kan här nämnas, att sedan vattendomstolens utslag om Torröns första och andra reglering meddelades, d. v. s. år 1935 respektive år 1940, ett flertal mycket stora utbyggnader av strömfall ägt rum. Till dessa sedermera tillkomna utbyggnader har hänsyn ej kunnat tagas i berörda utslag. Då dessa utslag stadga lägre avgifter för vid tiden för utslaget outbyggda än för då utbyggda strömfall, kommer alltså den lägre avgiften att under hela 20-årsperioden gälla även för dessa numera utbyggda" fall. Även en annan omständighet förtjänar i detta sammanhang beaktande. Enligt bestämmelse i 15 § skall influtna regleringsavgifter i första hand användas till förebyggande eller minskande av olägenheter, som vållas genom företaget och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen bestämd. Då dylika skador och olägenheter kunna yppa sig först efter många år, torde svårligen, i synnerhet om avgifterna äro knappt tillmätta, några medel för andra i paragrafen omförmälda ändamål inom rimlig tid kunna påräknas. Lagen erkänner dock i princip det berättigade i tillgodoseendet av dylika ändamål och äro dessa av skäl, som här förut framhållits, särskilt inom Jämtlands län framträdande. Med hänsyn till det nu anförda synas större möjligheter böra beredas för att tillgodose behov, som avses i 15 § sista meningen. Dessa behov borde skäligen tillmätas samma betydelse som reservationerna för de direkta skadeersättningarna, varjämte avgifterna borde tilltagas så att medel för ändamålet också funnes att tillgå i rimlig utsträckning. I detta sammanhang må framhållas, att 4 kap. 15 § icke ger full klarhet, huruvida användningen av däri avsedda avgifter är begränsat enbart till bygden kring den reglerade -sjön eller om dessa avgifter kunna utnyttjas även i vidare omfattning. Uttrycket i 14 § tredje stycket "den kringliggande bygden" är oklart och såvitt det är oss bekant har detta uttryck åtminstone av regleringsintressenterna i lndalsälven, där de stora regleringsarbetena hittills i huvudsak förekommit, uppfattats så att avgifterna skulle få användas till beredande av ersättning för skador och olägenheter uteslutande vid de reglerade sjöarna. Klarhet i detta stycke är en given förutsättning bl. a. för en i möjligaste mån riktig avvägning av avgiftsbeloppen. Enligt vår uppfattning borde avgifterna, i den
