Motioner i Andra kammaren, Nr 75. 7 av dem beordrade varor. Av så uppburna belopp hade agenten i några fall inbetalat någon del till säljaren. I fyra fall hade de av agenten upptagna orderna godkänts av möbelfirman och varorna levererats. I övriga fall hade de icke blivit godkända. En av de i detta mål ifrågakommande sakägarna hade i början av 1939 av riksbanken erhållit ett bosättningslån på 900 kronor och av detta belopp omedelbart överlämnat kr. 817: 92 till agenten samt därefter från firman erhållit de beställda möblerna. Först omkring ett år senare blev han av säljaren krävd på likvid för möblerna, och då han meddelade säljaren, att han redan betalat och vägrade att ånyo betala, blev han stämd och dömd till betalningsskyldighet. Sedan det visat sig, att han icke kunde betala det utdömda beloppet, återtog leverantören möblerna på exekutiv väg. Enligt uppgift av låntagaren skulle rättshjälpanstalten i Göteborg, till vilken han vänt sig för erhållande av juridiskt biträde, lämnat det beskedet, att det icke funnes utsikter för honom att från säljaren på laglig väg återfå varken möblerna eller likviden och ej heller någon del av densamma. Detta fall, vilket ingalunda torde vara enastående, visar huru godtrogna köpare kunna råka mycket illa ut. Vad som i detta fall är särskilt anmärkningsvärt är, att agenten under en följd av år arbetat i säljarens tjänst, och att denne, genom att i vissa fall ha godtagit order och likvid genom honom, måste ha haft vetskap om att agenten utan särskilt bemyndigande och sålunda på köparnas risk mottagit deras likvid eller del därav. V För en lekman ter det sig orimligt, att en säljare utan egen ekonomisk risk kan få anlita ett ombud, som på detta sätt i strid mot gällande lagbestämmelsers syfte utnyttjar en mindre lagkunnig köpares oförmåga att tillvarataga sina egna ekonomiska intressen. Enligt min mening är det därför önskvärt, att lagen så ändras, att ansvaret för vad en agent (handelsresande) företager å sin huvudmans vägnar överflyttas på denne från köparen. Av den utredning, som legat till grund för nuvarande lag om kommission, handelsagentur och handelsresande, synes framgå, att uppfattningen om hithörande spörsmål icke är densamma överallt i våra grannländer som här. En dylik risköverflyttning från köpare till säljare torde på intet sätt vara till skada för den legitima handeln. Till en början är den helt utan betydelse i alla de fall, där köparen själv är affärsman och som sådan säkerligen aldrig utsätter sig för den risk, som med nuvarande lagstiftning finnes för mindre sakkunniga. En lagändring av det här ifrågasatta slaget skulle endast bli hinderlig i de fall, då en agent (handelsresande) med eller utan sin huvudmans vetskap begagnar en inkasseringsmetod, som icke enligt nu gallande bestämmelser är avsedd och som av en bedräglig agent (handelsre- sande) förhållandevis lätt kan utnyttjas till att skada en oerfaren kopare. Men följden skulle bli, att en säljare måste iakttaga en vida större omsorg än nu- vid val av sina försäljningsombud. och detta är enligt min mening en
