4 Motioner i Andzra kammaren, Nr 7.9. önskar ingen ändring av bestämmelserna att vederbörande kyrkoherde skall pröva skälen för upplåtelse, och det lär icke föreligga nâgra större svårigheter för honom att förvissa sig om att kyrkorummets helgd kommer att respekteras. i De frikyrkliga samfundens begravningsakter ske enligt formulär, som nära ansluta sig till svenska kyrkans. Utom sång, bön och bibelläsning sker trefaldigt kastande av mull på kistan antingen under uttalande av orden: Av jord är du kommen etc. eller uttalande av det apostoliska ordet: Vad som bliver sätt förgängligt, skall uppstå oförgängligt; vad som bliver sått i ringhct, det uppståri härlighet; vad som bliver sätt i svaghet, det uppstår i kraft. - - l l Några religiösa sammanslutningar i vårt land, t. ex. pingströrelsen, aiivända visserligen intet bestämt formulär, men ingen lär ifrågasätta, att deras begravningar skulle ske på mindre värdigt sätt. Det är enligt min mening oberättigat att under angivna förhållanden bibeliälla den negativa bestämmelsen om "förbud" för kyrkas upplâtande för begravningar, som dock lagligen erkända och ske i värdiga och kristliga former. I Det är bekant att icke så få präster, som gärna ville tillmötesgå de frikyrkliga och utan tvekan ställa kyrkorummet till förfogande, när andra rum icke utan olägenhet kunna anskaffas, känna sig tveksamma och besvärade inför lagens negativa formulering. Denna verkar dessutom som ett onödigt irritationsmoment i en tid, dä samförstånd och samarbete mellan alla kristna mer än någonsin är önskvärt. Många av de slitningar och misstämningar, som förekommit, skulle kunnat undvikas, om riksdagen 1926 följt Kungl. Maj :ts förslag och givit bestämmelsen om kyrkas upplâtande för begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning en positiv formulering. På grund av vad jag sålunda anfört får jag liemställa, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj ; t hemställa om såf dan ändring av mom. 2 i § 8 av- lagen om jordfästning, att detta moment kommer att lyda: Vid begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning skall klockringning, om det begäres, äga rum i vanlig ordning, och må vid sådan begravning kyrka upplåtas, när särskilda skäl därtill aro. - Stockholm den 21 januari 1942. - Gust. Mosesso-n. -
