10 .7lioi-ioner i Andra l-.mnnnzre-n, Nr 81. på grund av urminnes hävd eller- andra orsaker giltighetcn av 1"örutnii.mnda §§ kan helt eller delvis upphävas. Vid tillämpningen av dessa lagparagrafer uppstå mycket orediga fiskerättsförhåll anden. Som exempel kunna anföras många av de norrländska sjöarna, där stor oklarhet råder, huruvida i samband med avvittringen och vattenområdenas uppdelning på de kringliggande strandägarna även fisket uppdelats. I många av dessa sjöar bedrives sålunda fisket allt fortfarande inom andras vattenområden, där det för tillfället bäst lönar sig, eller på sedan gammalt använda, särskilt givande fiskeplatser, allt under åberopande av § 12 i lagen om rätt till fiske. Liknande osäkra fiskerättsförhållanden råda på många andra håll, exempelvis i Småland, där de s. k. skogelagens rättigheter i dessa avseenden ej Wnas vara fullt klara, och i de stora sjöarna, där på grund av tidigare sedvänjor och de förslag till ordnande av fiskerätten, som framlagts i särskilt betänkande härom, förhållandena nu äro synnerligen besvärliga. Åtskilliga andra bestämmelser finnas också i gällande fiskerilagstiftningoch därmed sammanhörande författningar, som ingalunda äro ägnade att stimulera det intresse för fiske och fiskevård, som otvivelaktigt förefinnes. Detta gäller exempelvis bestämmelserna om olovligt överstängande av rinnande vattendrag och möjligheterna att härvid erhålla rättelse, om innehavares av skattlagda fisken rättigheter och skyldigheter gentemot fiskerätts- och markägare, om fiskerätts medföljande vid försäljning av såväl smärre mantalssatta ägolotter som avstyckningar, om upplåtelse av fiske till utomstående inom byalag med blott ett fåtal delägare, om fiskets utövande i särskilda fiskebyggnader i samfällt vatten, om tilllämpningen av bestämmelsen om fritt krokfiske å djup i yttre skärgården (§ 6 i lagen om rätt till fiske), om begreppen utom- och inomskärs, fast och rörlig redskap m. m. Det torde vara klart, att under här berörda delvis osäkra och delvis olämpliga förhållanden på fiskerättsområdet intresset för att rationalisera fisket och att skydda och vårda detsamma blir lidande. Och - där sådant intresse finnes - har det svårt att uträtta något på grund av bristande förståelse från andra fiskevattensägare, som endast vilja taga ut så mycket som möjligt utan att bekymra sig om övriga fiskande eller om fiskbestånden. För att råda bot i några av dessa avseenden har visserligen tillkommit lagen om gemensamhetsfiske av år 1913. Denna lag är emellertid så tillkrånglad och så föga lämpad för faktiskt rådande förhållanden, att den icke fått någon mera avsevärd betydelse. Förhållandena gfiöra, att fisket nu mångenstädes bedrives utan tanke på beståndets återväxt och att de efiskevårdsåtgärder, som i andra fall vidtagas, knappast få något resultat. De ofta vaga och i många fall föga tidsenliga författningar, som finnas på fiskets område, orsaka sålunda redan nu åtskilliga olägenheter och stödja ingalunda strävandet att upphjälpa vår fiskerinäring. Att påtalade missförhållanden uppmärksammats även på annat håll framgår av de framställningar, som vid olika tillfällen gjorts såväl av 1antbruksst-vrelsen som av särskilda sakkunniga.
